Rights and Responsibilities

Balans mellan brott och straff?

2011-10-31T20:37:00.000+01:00

I Norrköping har en 33-årig man dömts till sex månaders fängelse. Brott med fängelse i straffskalan är förvisso inte ringa, men sex månader i fängelse är ju inget oerhört strängt straff. Vad har då mannen gjort sig skyldig till för att förtjäna ett halvår på kriminalvårdsanstalt? Jo, följande;

33-åringen som hotade kasta ut sitt sex månader gamla barn från ett fönster dömdes på måndagen till ett halvt års fängelse för misshandel och olaga hot. Den åtalade händelsen inträffade i början av oktober. Mannen hade börjat dricka alkohol redan på förmiddagen, blev osams med sin sambo och dödshotade både henne och barnet. När barnet skrek blev mannen irriterad, tog den lilla i hårt grepp om axlarna och skakade henne hårdhänt fram och tillbaka. Senare, när kvinnan satt med barnet i famnen för att mata det, fick hon fyra hårda slag med öppen hand i ansiktet. 33-åringen öppnade också ett fönster, tog dottern och gjorde en kaströrelse med henne ut genom fönstret.

Tingsrätten skriver i domen att man ser allvarligt på hur mannen behandlade det försvarslösa barnet. Sex månader i fängelse för att fullständigt strunta i sitt ansvar som sambo och förälder. Det är billigt det och man frågar sig hur allvarligt Tingsrätten sett på det här.

SvD NT

(sd), nationen och gemenskapen (2)

2011-10-31T16:08:00.001+01:00

Som en kommentar till postningen igår (se R&R-länken nedan) tycks det vara så att Stellan Bojerud (sd), som anges som källa till SDS-artikelns uppgifter, inte alls blivit intervjuad via e-post som artikelförfattaren påstår. Bojerud har, uppger han själv i en kommentar till R&R-postningen, inte heller beretts möjlighet att kommentera de uppgifter som finns i SDS-artikeln. Är det helt enkelt så att Anna Ekström, som skrivit SDS-artikeln, enligt "god journalistisk sed" torgför vad som i bästa fall kan karakteriseras som halv-sanningar när det gäller (sd)? Hon skriver ju faktiskt följande i artikeln;

Stellan Bojerud, tidigare ersättare i riksdagen och listad bland möjliga efterträdare till SD-ledamoten William Petzäll, förklarar när jag intervjuar honom via e-post vad ”öppen svenskhet” betyder.

Jag låter det hela vara osagt, men vill med denna postning markera att de uppgifter som låg till grund för min ursprungliga postning kan vara helt eller delvis felaktiga.

R&R

Hur mycket ska vi pressa barnen?

2011-10-30T18:37:00.000+01:00

Hur mycket ska vi pressa barnen när det gäller fritidsaktiviteter och skolarbete, frågar sig Dagens Nyheter. Ja, vi ska givetvis inte pressa överhuvud taget om nu det är det enda vi kan komma på. Däremot ska vi råda, motivera, peppa, stödja, entusiasmera, guida etc. Kort sagt göra det som ankommer på oss som vuxna och föräldrar. En balanserad och tydlig mix av individuella rättigheter (för barnen) och socialt ansvar (för både barn och föräldrar). En doktor i hälsovetenskap vid LTU menar att välbefinnande och prestation går hand i hand och så kan det ju givetvis vara ibland. Däremot menar jag att detta uttalande illustrerar uppfattningen att allt lärande och framåtskridande måste vara lustbetonat och kliniskt befriat från krav och ansvar vilket vi ofta kan se i den svenska skolan. Med den utgångspunkten är det väldigt få som blir riktigt bra på något. En bättre strategi hittar vi i slutet på DN-artikeln;

Forskaren Daniel Gould i USA intervjuade idrottare som tagit VM- eller OS-medalj vid minst två tillfällen om deras föräldrarelationer. – Samtliga hade föräldrar som fostrat dem till god arbetsmoral genom att ställa krav, men på ett stödjande och mjukt sätt [---]. Sådana föräldrar godtar exempelvis inte avhopp från gemensamt överenskomna träningsaktiviteter. – De kan säga att "vi bestämde tillsammans att du skulle gå hockeyskola i fem veckor. Nu får du fullfölja det, sedan fattar vi ett nytt beslut".

Just så bör det gå till. På detta sätt blir vi goda och ansvarstagande medlemmar av alla de gemenskaper i vilka vi ingår - familjer, idrottsklubbar, arbetsplatser, grannskap, bekantskapskretsar etc.

DN

The Day After Tomorrow för (kd)

2011-10-30T18:05:00.000+01:00

En mycket läsvärd artikel av Jakob E:son Söderbaum - som visserligen har några månader på nacken - beskriver med skoningslös tydlighet läget för Kristdemokraterna. Jag delar helt Söderbaums uppfattning; om ingen större förnyelse, såväl ideologiskt som personellt, sker inom (kd) är partiet rökt både som riksdagsparti och i förlängningen som parti med existensberättigande överhuvud taget. Alla som röstar på, har röstat på eller någon gång övervägt att rösta på (kd) rekommenderas starkt att läsa Söderbaums artikel. Framför måste alla som befinner sig inom den ideologiska ramen "konservatism" ta del av artikeln. Själv anser jag att (kd) i framtiden måste företrädas av namn som Charlie Weimers, Ebba Busch, Sara Skyttedal, Magnus Kolsjö etc. och driva en genomtänkt och skarp politik med tydlig konservativ profil.

Söderbaum

(sd), nationen och gemenskapen

2011-10-30T14:32:00.000+01:00

I Sydsvenskan ställer Anna Ekström frågan "Vem är svensk nog för SD?". Utifrån Ekströms tolkning av (sd):s utkast till nytt principprogram och en mail-intervju med Stellan Bojerud växer en bild av ett parti som utvecklas bakåt. Det tycks vara så att (sd) allt tydligare betonar betydelsen av människors nationalkaraktär, det vill säga uppfattningen att alla medlemmar av en nation delar - eller bör dela - samma basala psykologiska profil och beteendemässiga särdrag. Detta är något helt annat än att erkänna det betydelsefulla i ett nationellt ethos, alltså de partikulära värderingar, traditioner, framtidsvisioner och känslan av delad identitet som måste finnas i en given nation. Låt mig påminna om att en "nation" är en gemenskap investerad i en stat. På detta sätt kan man säga att nationalism skiljer sig från ett nationellt ethos på samma vis som moralism skiljer sig från moral. I utkastet beskriver (sd) sig enligt Ekström som national-socialkonservativt. Min spontana reaktion är; national - ja, social - ja, konservativt - inte alls. Det finns ingenting i konservatismen - framför allt inte i den deltagande konservatism jag själv förespråkar - som motiverar en så statisk uppfattning om nationen och vad som krävs för medlemskap i den gemenskap som kallas nation. Jag skulle snarare kalla dagens (sd) för national-socialdemokratiskt.

SDS

Skatter och rättvisa

2011-10-30T13:41:00.000+01:00

I Danmark har den nya fettskatten inneburit inte bara höjda priser på smör, ost och andra varor utan också att priset höjts mer än skatten motiverar. Bortsett från det moraliskt tvivelaktiga i detta är det en illustration av det orättvisa med skatt. För att ta exemplet Danmark borde det vara bättre att, istället för att lägga en fettskatt på varor som drabbar alla, rigga ett system med skattelättnader för de som lever sunt och exempelvis motionerar regelbundet. Incitament istället för bestraffning - en god princip för ett gott samhälle.

DN

Då är då och nu är nu.

2011-10-30T13:25:00.000+01:00

Debattens vågor går höga efter partisekreterare Arkelstens (m) uttalande att hennes parti var med och drev fram epokgörande rättigheter som demokrati och kvinnlig rösträtt. Statsminister Reinfeldt har efter detta gjort vad många betecknar som en "pudel" och sagt att han och partiet inte har "lust att förvränga eller ta åt oss äran för något som vi inte har anledning att ta åt oss äran för". I Aftonbladet rasar Åsa Linderborg och räknar upp ett antal omständigheter som hon menar motiverar att (m) gör en avbön med avseende på sin historia om man vill kalla sig demokratiskt. Att Linderborg i sin blodröda politiska radikalism avskyr (m) - i synnerhet eftersom de numera vinner val och är största parti - är fullt förståeligt, men dessutom blir det bara löjligt. Vem som helst med lite historiekunskap skulle på en timme kunna skriva en motsvarande lista för (s) räkning där historieskrivningen blir minst lika smutsig. Intimt samröre med kommunistdiktaturer i Sovjetunionen och DDR, hyllande av Pol Pot och Ceausescu, instiftande av Rasbiologiska Institutet och steriliseringskampanjen etc. Sådan pajkastning är dock helt meningslös. Vad Linderborg och andra istället borde lägga energi på är konstruktiv debatt om vad som för närvarande är det bästa för Sverige - det vill säga det gemensamma bästa för alla som idag lever och verkar här. Dock är det väl inte för mycket begärt att en partisekreterare ska ha i alla fall rudimentär kunskap om sitt partis historiska gärning, men låt henne stå där med byxorna nere utan att försöka ta billiga politiska poänger genom att rycka saker ur sin historisk-politiska kontext.

Aftonbladet Expressen

Vad vi bör göra

2011-08-01T00:00:00.000+02:00

I Aftonbladet skriver Katrine Kielos att Europa förgiftas och då inte av någon kemisk substans utan av ord. Hon inleder med att gå i polemik med dem som menar att attentaten i Norge inte ska debatteras i politiska termer och här håller jag med henne. Visst ska dessa ses i sitt politiska sammanhang. Däremot är Kielos i sann Aftonbladsk anda rejält enögd i sitt huvudresonemang. Hon skriver;

Ola Larsmo nämner i en lysande text på DN Kultur den tyske lingvisten Victor Klemperer. Klemperer var övertygad om att språket formade den som använde det. Främlingsfientliga ord leder till främlingsfientliga tankar. Klemperer skrev dagbok om den språkkamp som utspelade sig i trettiotalets Europa. I miljoner repetitioner, mekaniskt och omedvetet svaldes hatet tills det inte fanns något annat. ”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs hela obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå”, skrev han. Ett folks själ uttrycks genom dess språk, menade Klemperer. Vi har alla ett ansvar. Frankrike har börjat utvisa alla icke-franska romer. Italienska regeringen har skickat beväpnade karabinjärer mot afrikanska invandrare. Schweiz har förbjudit minareter. I Europaparlamentet samarbetar David Camerons parti, Winston Churchills gamla brittiska konservativa, med en lettisk rörelse som hyllar Waffen SS. Churchill lär vrida sig i graven. I Belgien har flamländska separatister vunnit valet. I Tyskland har en av ledarna för riksbanken publicerat en bok om att tyska folket borde skaffa sig mer lebensraum: muslimerna föder för många barn och utarmar landets gener. I Holland blev PVV tredje största parti – de vill förbjuda Koranen. I Ungern patrullerar svartklädd paramilitär. Över hela kontinenten växer besattheten vid allt främmande.

Den som vill kan göra en liknande uppräkning med avseende på radikal islamism och dess utbredning i Europa, men det är inte det som är poängen. Europa håller inte på att förgiftas, varken av högerextremism eller av militant islamism. Dessa företeelser finns dock. De är en realitet och ansvaret vilar tungt på oss som - till skillnad från Kielos och Aftonbladet - förmår urskilja båda. Vi måste resa krav på att moderata muslimer i Europa ska ta tydligt avstånd från sina radikala och militanta trosfränder likaväl som vi måste kräva att sverigedemokrater och andra nationalistiska partier ska ta lika tydligt avstånd från de som anser att våld är en acceptabel politisk metod för att nå ett nationalistiskt samhälle. Vi kan inte nöja oss med endast det ena eller det andra.

Aftonbladet

Kristdemokraterna och HBT

2011-07-31T22:36:00.000+02:00

Kristdemokraterna har blivit tydligare i sin HBT-politik kan vi läsa idag. Det är självklart bra, men det spelar ingen roll eftersom de alltid kommer att anklagas för att vara HBT-fientliga så länge de inte ställer upp på att avvisa heteronormen och den märkliga syn på jämlikhet som de flesta av våra partier idag omfattar, nämligen den att jämlikhet handlar om utfall och inte om förutsättningar. Om man ser det så måste alla ha lika mycket av allt annars är det inte jämlikt. Om man däremot anser att alla ska ha samma förutsättningar är man betydligt mer ödmjuk och öppen för debatt och kompromisser. Att ingen ska diskrimineras är självklart, men om exempelvis inseminationer för lesbiska uppfattas som en dolkstöt i hjärtat av vissa grupper i samhället bör man inte bara säga åt dessa att "det skiter vi i" utan istället göra allt för att få till stånd en konstruktiv debatt där alla inblandade kan komma till tals och nå ett resultat alla kan vara nöjda med, en process som med kommunitär terminologi kallas moralisk dialog. Ofta blir det då så att ingen får allt, men alla får något. I exemplet ovan skulle det kunna bli så att lesbiska får en lagstiftning om insemination som är bättre än den varit tidigare, men av hänsyn till andra grupper i samhället blir den inte exakt likadan som för heterosexuella - den här gången. Å andra sidan får de som motsätter sig insemination för lesbiska överhuvudtaget göra uppoffringar och gå med på ökade och förbättrade möjligheter till insemination. På det här sättet bidrar de inblandade gemenskaperna genom moralisk dialog till att samhället inte stelnar i föråldrade och otidsenliga former och dessutom hålls konflikterna inom tolerabla gränser. Idag är dock synen på problemlösning en annan; ge alla allt nu annars är det inte jämlikt. Det är ett säkert tillvägagångssätt om man vill köra över och kränka olika grupper i samhället. För övrigt bör väl (kd) kunna föra en konstruktiv och seriös HBT-debatt utan att delta i Pride-spektaklet som knappast är att betrakta som ett positivt skyltfönster för HBT-rörelsen.

DN

Nyanser efterlyses

2011-07-29T22:40:00.000+02:00

Frågan var väl inte om utan när det skulle börja göras politik av och tas billiga poäng på den norska tragedin. Föga förvånande går Aftonbladet i täten för detta. I inte särskilt förtäckta ordalag förklarar man tragedin med att det finns borgerliga partier i regeringsställning runtom i Europa och att konservativa och andra "höger"-debattörer ryckt till sig initiativet i samhällsdebatten. I artikel efter artikel målar man med den breda penseln och gör ingen skillnad mellan nazister, pilkorsare, sannfinländare, sverigedemokrater eller fremskrittspartister. De "delar sin världsbild" med terroristen Breivik menar man och utsträcker sin förklaringsmodell till att omfatta även debattörer som magasinet Axess, Ayaan Hirsi Ali och sajten Newsmill. Tala om guilt by association. Det är ungefär lika stringent som att ge Socialdemokraterna, Metall, Gudrun Schyman och Aftonbladet skulden för de terrordåd som utfördes av Baader-Meinhof och Brigate Rosse under 1970-talet med motiveringen att de delade världsbild. För en konstruktiv debatt är det nu viktigt att se saker i sin kontext. Precis som vi måste se skillnaden mellan moderata muslimer och militanta islamister ska vi se skillnaden mellan militanta högerterrorister och parlamentariska partier/politiker med högerideologi. Det är ett anständighetskrav, men uppenbarligen har Aftonbladet inlett sitt korståg mot en löst formulerad borgerlighet och med en illa dold bitterhet efter två raka valförluster för vänstern.

Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet

Terrordåden i Norge

2011-07-23T11:21:00.000+02:00

Så här i skuggan av de fruktansvärda händelserna i Oslo och på Utöya känns det givetvis oerhört futtigt att överhuvudtaget göra någon kommentar. Dock är väl det viktigaste för svensk del att nu ge Norge allt stöd på alla upptänkliga sätt - nationellt, regionalt, lokalt och individuellt. Det är också oundvikligt att beröra frågan om gärningsmannen eller -männen. Uppgifter från norska polisen gör gällande att det i nuläget handlar om en man med anknytning till högerextremism och kristen fundamentalism. Händelsen i sig påminner oss om att aldrig släppa uppmärksamheten gentemot de krafter som med hjälp av våld och terror vill kullkasta vårt öppna och demokratiska samhälle, oavsett på vilket sätt de motiverar handlingarna politiskt, religiöst, filosofiskt etc. I sammanhanget är det också på sin plats med en förhoppning att de - partier, organisationer, enskilda - som bygger sin politiska åskådning på nationalismen som ideologi nu med kraft fördömer dessa dåd och oförbehållsamt tar avstånd från handlingarna.

Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen Expressen Expressen Expressen Expressen DN DN DN DN SDS SDS SDS SDS SvD SvD SvD

Recycling 2.0

2011-07-21T14:57:00.000+02:00

Det talas om att återvinna metallrester från döda och kremerade människor för att spara pengar och skona miljön. Det är naturligtvis goda skäl, men här måste även moraliska aspekter vägas in. Tanken går osökt till utdragna guldtänder i det tredje rikets förintelseläger. Personligen har jag inget emot att bistå med såväl medicinska reservdelar som eventuella återvunna metaller efter min sorti från jordelivet, men många människor med tyngre religiös övertygelse än jag har kan nog rygga tillbaka vid blotta tanken trots att svenska kyrkan är en av initiativtagarna. Det här kräver omfattande moralisk dialog - med kommunitär terminologi en "megalog" där hela samhället deltar aktivt - innan beslut fattas och stadfästs i lagstiftning.

DN Expressen

Ekonomiska kriser - skuld och ansvar

2011-07-21T14:35:00.001+02:00

Det kan bli en stökig höst, säger finansminister Anders Borg (m) apropå att många av Europas mäktigaste politiker samlas för att diskutera hur man ska möta den akuta ekonomiska kris som hotar. Vi får väl hoppas att de lyckas minimera stöket. Det är ju bland annat för att hantera sådant de har sitt uppdrag, men man kan ju diskutera varför denna - och andra - ekonomiska kris(er) uppstår. I exempelvis Grekland är ju den utbredda uppfattningen att det också är politikerna - samt "marknaden" - som orsakat krisen. Det kan då vara på sin plats att ställa frågan om huruvida vi själva har någon roll i krisernas uppkomst. "Vi" - dvs samhällets olika gemenskaper - utgör en tredjedel av samhället. De andra delarna är staten och marknaden. Alla bör vi ha olika uppgifter med det gemensamt att uppnå balans mellan rättigheter och ansvar. Om vi ständigt höjer kraven på konsumtion måste också staten och marknaden agera för att tillmötesgå våra krav. Om vår konsumtion övergår till ren konsumism kan det ställa orimliga krav på de politiker och andra aktörer som utgör stat och marknad att de chansar och överdriver för att tillfredsställa oss. De vill ju gärna vara oss till lags och försäkra sig om vårt stöd. Resultatet kan bli ekonomiskt ohållbart agerande med åtföljande kriser. Därmed inte sagt att skulden för denna ekonomiska kris ska falla på oss som samhällsmedborgare, men istället för att reflexmässigt kasta skulden på staten och marknaden bör vi nog också granska oss själva och hur vi förhåller oss som kravställare. Jag har skrivit lite om detta tidigare och den intresserade kan använda R&R-länken nedan.

Expressen E24 R&R

Ett kommunitärt skolexempel

2011-07-21T12:50:00.000+02:00

I Dagens Nyheter kan vi läsa om Lars Liljegren som stannade för att hjälpa till vid en trafikolycka och som reagerat kraftigt över att andra trafikanter också stannade, men endast för att fotografera och filma olyckan utan att lyfta ett finger till hjälp för de inblandade. I artikeln uttrycker Liljegren ett antal ståndpunkter som är så klockrent kommunitära att jag inte kan låta bli att citera dem;

Något brister i samhället om människorna saknar en grundläggande känsla av vad som förväntas av dem, enligt Lars.

– Man undrar ju vad folk tänker den dagen de själva råkar ut för en olycka. Vill de att det står andra och filmar när de ligger där upp och ned i en bil?
Att en reporter och en fotograf från lokaltidningen ganska snart var på platsen för att fotografera kändes som en annan sak, enligt Lars, eftersom det är journalistens jobb att informera allmänheten om vad som hänt. Men att förbipasserande filmar för att kanske facebooka och blogga om vad de varit med om känns mer tveksamt, tycker han.
– Det är inte fel att någon vill dela med sig av en dramatisk händelse till sina vänner för att själv få uppmärksamhet. Men vid en olycka av den här digniteten förväntar man sig att människor har tillräckligt mycket empati för att reagera på ett annat sätt.
I våras lade Handlingspliktsutredningen fram betänkandet ”Allmän skyldighet att hjälpa nödställda?” Den konstaterade att ”strafflagstiftningen bör inte användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer”.
En lagstiftning vore helt fel väg att gå, tycker även Lars. Han ser tanken bakom en lagstiftning som ännu ett tecken på att den gemensamma värdegrunden som samhället vilar på kollapsat. I stället måste vi ständigt föra en diskussion om vilka skyldigheter och rättigheter vi har gentemot varandra, menar han.
– Alternativet är att lagstifta om allt och dela ut böter så fort någon gjort fel. Då blir vi en skock får som kan bete oss hur som helst.
– Vi pratar hela tiden om produktivitet och tillväxt. Men om vi inte tar hand om varandra spelar det ju ingen roll om vi lever i ett materiellt överflöd.
Vad gav de föräldrar som satt i bilarna och filmade för signaler till sina barn? Och hur uppfattade barnen signalerna som föräldrarna gav genom att låta dem filma? I Lars bil satt två av hans egna barn, Anders och Adam, elva och nio år. När allt var över pratade de om det som hänt. Barnen frågade bland annat varför mamma Catarina hade skällt ut mannen som filmade.
– Då pratade vi om varför man gör si eller så. Man kan ju säga åt barnen hur de ska göra hur många gånger som helst. Men här var ett tillfälle när våra barn fick se med egna ögon hur deras föräldrar valde att agera i ett sådant här läge.
– Det kanske är något de tar med sig om de senare i livet hamnar i en liknande situation.

Antagligen vet inte Lars Liljegren om det, men hans moraliska hållning och sätt att agera är så kommunitärt att det skulle kunna användas i en grundbok om kommunitär filosofi och politik. Hans fru/partner Catarina utövade dessutom vad som med kommunitär terminologi kallas "gemenskapens moraliska röst" genom att skälla ut mannen som filmade. För denne man blev det nog mer av en tankeställare med en utskällning av en medmänniska än vad en böteslapp från polisen skulle blivit. Med människor som Lars, Catarina och deras barn finns det hopp för visionen om ett gott, kommunitärt samhälle med vitala och livskraftiga gemenskaper och utan stark statlig reglering av alla detaljer i samhället.

DN

Brott, straff och moral

2011-07-21T12:11:00.000+02:00

Roland Utbult (kd) skriver om narkotika och kriminalisering. Jag fastnar för en passus i slutet av hans artikel;

Det finns ingen motsättning mellan kriminalisering och vård.

Nej, det gör det ju inte, under förutsättning att vård och frivillighet är det primära alternativet när narkotikarelaterade problem ska hanteras. Faran med all kriminalisering är att myndigheter och andra instanser frestas att ta genvägen och helt enkelt använda lagstiftningen som det första verktyget. Det är den svåra balansen mellan frivillighet och tvång.

Som en parallell till detta har ett antal läsare av R&R ställt frågan vad jag har emot att brottslingar får sitt straff. Ord som "flumpelle" har använts för att illustrera mina resonemang om gemenskapens moraliska röst. Nu har jag givetvis inget principiellt emot straff. Straff måste finnas och för grov brottslighet ska straffen vara särskilt stränga, helst betydligt strängare än idag. Min poäng är dock att det inte går att bygga ett gott samhälle på formell lagstiftning och straff. Om vi vill uppnå och leva i ett gott samhälle måste vi använda oss av de normer och meningssystem som styr våra gemenskaper och anpassa vårt agerande utifrån dessa därför att vi faktiskt anser att det är rätt och moraliskt riktigt, inte för att vi fruktar repressalier och straff från staten. Gemenskapens moraliska röst, det vill säga att vi faktiskt markerar för dem vi delar gemenskapen med att deras beteende är fel, är ett kraftfullt verktyg för att upprätthålla en skapligt konfliktfri social miljö. Alla har vi behov av uppskattning, inte minst från våra närmaste och andra vi delar våra gemenskaper med. Om dessa ger oss kritik när vi "trampar över" de formella och informella regelsystemen har det effekt, betydligt bättre effekt än den ringa risk som finns att bli ertappad av rättsvårdande myndigheter. Att sedan ett mindre antal individer trots detta agerar på tvärs mot dessa regelsystem och normer och begår brott motiverar en lagstiftning på området, men som grundprincip är gemenskapens moraliska röst att föredra i strävan efter ett gott samhälle. Ett preventivt bakgrundsbrus, skulle man kunna säga.

Expressen

Semesterbråk

2011-07-13T15:39:00.000+02:00

Dagens Nyheter skriver om varför vi bråkar mer under semestern och slår uppenbarligen fast att semester påverkar relationen negativt. Nu tror jag inte att det är så, men visst kan det uppstå påfrestningar under semestern som inte annars finns. Det viktigaste i artikeln är nog följande;

Att kompromissa är därför viktigt för en lyckad semester och är intressena svåra att kombinera kan man välja att göra vissa saker på egen hand och andra tillsammans.

En relation är inget nollsummespel och poängen med att kompromissa är att ingen får allt, men alla får något. Det är en naturlig följd av det ansvarstagande som följer med en relation, alldeles särskilt om barn är inblandade. Vårt moderna samhälle är dock väldigt fokuserat på individen och den enskildes rätt att förverkliga sig själv och sina drömmar. Att ta hänsyn och anpassa sig till någon annan är idag ingen självklar sak. Det är dock mer av detta vi behöver för att bygga ett gott samhälle med ömsesidig respekt för alla som vi delar samhällets olika gemenskaper med. Det är ingen lätt sak, men inte minst under semestern skulle vi ha stor nytta av det. En balans mellan rättigheter och ansvar, helt enkelt.

DN

Arbetsrätt och moral

2011-07-13T15:21:00.001+02:00

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, skriver om bristen på moral i arbetsrätten genom att kontrastera det aktuella fallet med vårdpersonal på ett äldreboende som tryckt ned spyor i halsen på en vårdtagare med lärare som gett en elev en örfil efter att ha blivit hotad med ett elektriskt verktyg. Vårdpersonalen fick behålla sina anställningar eftersom arbetgivaren tvivlade på att ett avskedande skulle få stöd i Arbetsdomstolen medan läraren inte bara avskedades - vilket fick stöd i AD - utan också dömdes för ringa misshandel. Bauhn avslutar sin debattartikel;

Den svenska arbetsrätten har ovärdiga konsekvenser både när den friar och när den fäller. Den lyckas med konststycket att skydda busar såväl i vården som i skolan. Buffliga vårdbiträden och stökiga elever får lagens stöd, medan den lämnar dem i sticket som vill upprätthålla ordning och trygghet. Arbetsrätten fördelar helt enkelt rättigheter och skyldigheter på ett felaktigt sätt.

Bauhn har givetvis rätt i detta. Den moraliska balansen i svensk arbetsrätt är helt skev. Det finns dock ytterligare en komponent i detta. Hur agerar vi när händelser som dessa inträffar i våra gemenskaper, exempelvis i arbetslivet som är en av våra närmaste gemenskaper? Håller vi en låg profil och tittar bort när någon av våra kollegor agerar på ett moraliskt förkastligt sätt? Tyvärr är det nog ofta så. Vad vi istället borde göra - i synnerhet när lagstiftningsdimensionen brister ur moraliskt perspektiv - är att tydligt och klart markera vad vi tycker. Vi måste signalera till den/de som agerar moraliskt fel; Det du gör är fel och jag tänker berätta det för dig tills du ändrar dig. Jag tänker inte ens sitta tillsammans med dig i lunchrummet om du fortsätter med ditt beteende. Det kallas gemenskapens moraliska röst och den utövar en informell social kontroll på gemenskapens medlemmar. Om gemenskapens moraliska röst är tydlig och klar behöver vi inte förlita oss uteslutande på lagar och regler och således invänta händelser som de Per Bauhn skriver om. Gemenskapens moraliska röst fungerar som ett preventivt brus i bakgrunden och ger incitament åt gemenskapens medlemmar att agera på ett moraliskt riktigt vis. Tyvärr har nutidens extrema fokus på individen och dess rättigheter samt en allmän och därav följande rädsla att lägga sig i fått oss att i första hand sköta oss själva och sedan förvänta oss att staten och det allmänna ska ställa till rätta och straffa de skyldiga. Det är ingen bra grund för ett gott samhälle.

SvD Ingerö

Hägglund kämpar på

2011-07-11T16:49:00.000+02:00

Niklar Elert kommenterar Göran Hägglunds (kd) tal i Almedalen och har väl framför allt en poäng, nämligen det stora (kd)-problemet; mycket snack och lite verkstad. Hägglunds mästerstycke för två år sedan om verklighetens folk har varken han eller partiet lyckats följa upp i konkret politik. Nu siktar man in sig på barns och ungdomars uppväxtvillkor och det är givetvis inget fel i det, men det räcker ju inte för att utgöra ett verkligt alternativ i nästa val. Jag och många andra har sagt det tidigare; (kd) måste kasta konfessionalism och gammal KDS-nostalgi överbord och omforma sig till ett modernt och konservativt parti där fokus ligger på det civila samhället och alla dess små och större gemenskaper. Frågan är om Hägglund är rätt man för detta. Att sedan Niklas Elert (avsiktligt?) skriver fel när han nämner de fyra F-en kan vi väl ha överseende med. Troligen raljerar han när skriver "förening" och "församling" istället för "flit" och "frihet", men för att illustrera dagens (kd) är det ju lämpligt.

Expressen

Kultur eller lagstiftning?

2011-07-11T16:28:00.000+02:00

Numera kan polisen bötfälla nedskräpare. 800 kronor kan det kosta om man slänger skräpet någon annanstans än i papperskorgen. Miljöminister Andreas Carlgren (c) säger i ett pressmeddelande;

Jag hoppas och tror att det leder till ett renare Sverige. Avsikten är inte att folk ska betala en massa böter, utan att de ska sluta att skräpa ned.

Det är väl en bra avsikt, men frågan är om lagstiftningsvägen är den effektivaste vägen att nå målet. Effektivare är sannolikt om vi alla har ambitionen att hålla något så när snyggt i vår omgivning och att vi därför faktiskt påpekar för våra vänner och bekanta det olämpliga i att skräpa ner. Alla har vi behovet att bli uppskattade, i synnerhet av de som betyder något för oss. Om vi då får negativ kritik från våra närmaste gemenskaper när vi skräpar ned är det troligen effektivare än risken att bli bötfälld. Gemenskapens moraliska röst är bättre och effektivare som redskap än den formella och statligt reglerade lagstiftningsvägen. Jag har tidigare skrivit lite om detta vilket kan läsas i nedanstående R&R-länk.

DN DN R&R

Premiär för (sd)

2011-07-11T16:11:00.001+02:00

Så har Sverigedemokraterna haft sin första egna dag i Almedalen. Jimmie Åkesson fick beröm av en del retorikexperter för sitt sätt att framföra partiets budskap, men att han är bra på detta visste vi redan. Innehållet i det han framförde kan sammanfattas med att (sd) vill bli partiet för lag och ordning. Kriminalpolitiken ska således bli det nya profilområdet för partiet och det är väl bra. På det kriminalpolitiska området finns det mycket att se över, framför allt med avseende på de grova brotten. Låt oss avvakta och se om (sd) kan presentera en värdeneutral kriminalpolitik där brottet och dess karakteristika är det avgörande och inte det kulturella ursprunget hos gärningsmannen. Det ska bli spännande.

Lite skrattretande är dock vissa kommentatorers analys av Åkessons betoning på kriminalpolitiken där man hävdar att det är ett försök att bli mer "normala" genom att flytta fokus från sitt traditionella politikområde invandringen. Att arbeta med invandringspolitiska frågor skulle alltså vara onormalt. Nåja.

Expressen Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet DN DN DN SvD

Lovvärt initiativ av DN

2011-03-28T21:24:00.000+02:00

Dagens Nyheter för fram en viktig nyansering när man pekar på att kristna mycket väl kan vara den mest förföljda och trakasserade religiösa gruppen i världen. Det är modigt av DN eftersom Sverige - i alla fall inte det offentliga Sverige - sannolikt inte är moget för en sådan insikt, inte minst på grund av vad tidningen själv skriver;

Västvärldens ovilja att starkt ta avstånd mot förföljelser av kristna har flera orsaker. En är rädslan för islamofobi, en annan den koloniala historien och en tredje en vanlig men märklig världsbild i svartvitt. Bilden av muslimen som maktlöst offer och den kristne som privilegierad gärningsman är så förankrad i vårt medvetande att vi har svårt att ta in att det finns stora regioner där den utsatta, svaga minoriteten är kristen.

Det är sannolikt bara en tidsfråga innan herrarna Gardell och Malm rycker ut och anklagar DN för islamofobi.

DN

Barnvakter och det klasslösa samhällets statsideologi

2011-03-28T20:55:00.000+02:00

Kulturhistorikern Ulrika Holgersson gillar inte "människosynen bakom barnvaktsbranschen". Exakt vad hon menar med detta är ganska oklart, men om hon menar att det är förknippat med dålig människosyn att säga "tack" när man blir bjuden på något säger det mer om Holgersson än om barnvaktsbranschen. Holgersson fortsätter;

Under folkhemmets storhetstid var det klasslösa samhället ett slags statsideologi, säger hon. Nu anser Ulrika Holgersson att den välmående medelklassen markerar status med märkesväskor, teppanyakihällar – och barnvakter. Det är här barnflickornas språkbruk och uppförande blir viktigt.

Det är väl knappast särskilt många som skulle skriva under på att språkbruk och uppförande inte är viktigt och eftersom barn i stor utsträckning formar sin identitet genom observation och imitation - det brukar kallas social learning theory - blir barnvakternas språkbruk och uppförande viktigt, precis som för pedagogerna på förskolor vilket Ulrika Holgersson sannolikt skulle hålla med om, men då gäller det ju det "klasslösa samhällets statsideologi" med barnexperter i statliga och kommunala barnformar-fabriker. Som slukläm säger Holgersson;

Och om man tar in underklassen i sina hem, särskilt om de tar hand om ens barn, då lär de barnen att svära och barnen riskerar att kopiera deras hållning och deras osedliga beteende.

Att barn kopierar svordomar och hållningar från olika role-models kan väl knappast vara någon nyhet för en kulturhistoriker, men frågan är vad hon menar med att dra in underklassen i det hela. Anser hon att det bara är underklassen som svär och har dåliga hållningar eller är det bara människor ur underklassen som är barnvakter? Det är nog dags för Ulrika Holgersson att släppa sin marxistiska klassanalys och inse att samhällets olika gemenskaper är oerhört mångfacetterade och inte låter sig fångas med begrepp som "underklass".

SvD

Mammor och pappor - lika viktiga eller identiska?

2011-03-28T18:29:00.000+02:00

På Aftonbladet Debatt skriver ett antal arga män (förhoppningsvis pappor) och kvinnor om det - enligt dem - förlegade bemötande de fått i föräldrasammanhang av barnmorskor och på mödravårdscentraler. Det är ingen hejd på dinosaurie-fasonerna tycker de;

Vi behöver ett tidigt möte med strukturer som svarar på de frågor och funderingar vi har inför föräldraskapet – inte skuldbelägger oss för att vi tänker normbrytande. Som beter sig likadant mot män och kvinnor: förväntar sig lika mycket av den manliga föräldern som av den kvinnliga.[---] Flera av oss fick vid vårt första MVC-besök en ”föräldrahandbok”, med ett pappakapitel som säger att ”du ska försöka skapa dig en egen relation till barnet”. Det är, med all respekt för förra århundradet, alldeles för mycket 1900-tal för att funka 2011. Vi vill inte ha särskilda pappakapitel. Litteraturen ska vara riktad till alla föräldrar oavsett kön. Och om den skriver om de olikheter kvinnor och män kan uppleva, så vill vi inte att den utgår från att pappor per definition har en mindre roll i föräldraskapet. [---] Vi vill inte ha några stenåldersfasoner. Det vi behöver är en bra start på vår resa som jämställda föräldrar. I den ska vi inte behöva brottas med intryck som sinkar vår självbild och pekfingrar som dirigerar oss mot könsroller från förra århundradet.

Ja, kära någon. Visst ska det förväntas lika mycket av den manliga föräldern som av den kvinnliga, men inte samma saker. Kvinnor och män har olika roller - inte minst i föräldraskapet - och båda är lika viktiga, men de kan aldrig bli identiska. Att litteraturen skulle utgå från att pappor per definition har en mindre roll i föräldraskapet har jag aldrig varit med om som pappa till två barn och att något så enkelt och självklart som att skapa sig en egen relation till barnet kan verka stötande är helt obegripligt. Nej, författarna tycks främst reta sig på att deras självbild och normbrytande ambitioner ska behöva störas av något så banalt som föräldraskapet och ansvar för ytterligare en människa. Att någon lämnar välgrundade rekommendationer åt dem tolkar de som stenålderfasoner och "könsroller från förra århundradet" är lika aktuella idag som på 1500-talet eller som de kommer att vara om tvåhundra år. Att sedan föräldraskapet ska vara på lika villkor instämmer jag helhjärtat i, men det är en annan sak.

Aftonbladet

Våld - när och varför?

2011-03-28T17:59:00.000+02:00

Händelsen där den under många år mobbade skolpojken Casey Heynes får nog och handgripligen sätter sin plågoande på plats har blivit en stor sak över hela världen. Även här hemma får händelsen uppmärksamhet, bland annat av organisationen Friends vars pressföreträdare Amelie Furborg säger;

Å ena sidan blir man glad att han säger ifrån till sist. Å andra sidan är sättet han gör det inte okej. [---] Det är klart att det aldrig är rätt att använda våld i sådana här sammanhang

Den här ambivalenta inställningen är helt meningslös. När det gått så långt som i fallet Heynes och den mobbade är fullständigt utlämnad åt sig själv är det givetvis självklart att våld är en rimlig strategi. På Bris (Barnens rätt i samhället) säger presschefen Cecilia Nauclér;

Många tror fortfarande att det handlar om en konflikt mellan två barn, men det är ett fegt resonemang. I stället är det fråga om ett rent maktspel. Barnen har rätt att bli skyddade i skolan. Inga vuxna skulle acceptera den här formen av dagliga verbala eller fysiska påhopp. Både mobbaren och den mobbade behöver hjälp. Hela skolan måste involveras.

Här har man i alla fall delvis rätt. Självklart måste hela skolan involveras i arbetet mot mobbing och inte bara skolan utan också alla de gemenskaper som barn, föräldrar, lärare, idrottsledare etc. ingår i. Arbetet måste vara allomfattande. Typisk är dock den gamla vanliga visan att båda parter behöver hjälp i dessa sammanhang. Det är möjligt att även mobbaren har behov, men det är den mobbade som har det största behovet och ska ha företräde. Det ska inte vara på lika villkor eftersom det föreligger ett övergrepp från den parten riktat mot den andra. Arbetet mot mobbing är oerhört viktigt och måste bedrivas brett på alla nivåer av samhället, men när detta brister så grundligt som i fallet Heynes är det självklart att våld kan användas för att skydda sig. Vi kan inte överlämna ansvaret att skydda oss själva helt och hållet till det offentliga. Ytterst måste vi kunna göra detta själva, det är en rimlig rättighet.

DN Aftonbladet

Föräldrar, barnvakter och pedagogiska experter

2011-03-26T14:58:00.001+01:00

Svenska Dagbladet kartlägger barnvaktsbranschen som tydligen växer alltmer, men det är uppenbarligen inte de traditionella barnvakterna det gäller utan de som hämtar barnen på dagis så att de inte behöver vara där längre än nödvändigt och underlättar hämtningsproblematiken för stressade föräldrar. Kommunals ordförande Annelie Nordström intervjuas och säger;

Om förskolan är väl bemannad och barnen har ett knä att krypa upp i också efter klcokan fyra – då slipper föräldrar känna skam över att inte hämta tidigt med rutsubventionerad barnvakt [---] Det har blivit skamligt att ha sina barn länge på förskolan. I stället är det finare att ha en outbildad barnflicka som hämtar tidigt och går hem och sätter barnen framför tv:n.

Ja, från ordföranden i ett av Sveriges mest socialistiska fackförbund är väl inte mycket annat att vänta. I sann kollektivistisk anda kvantifierar hon knäna och tycks anse att det kvittar vems knä barnen sitter i bara det per definition är ett knä. Hennes uttalande skvallrar också om vad hon anser om de människor som bestämt sig för att hjälpa föräldrar få ihop jobb/barn-ekvationen och kunna spendera så mycket tid som möjligt med sina barn. Dessa förmår enligt kommunalordföranden inte mer än att sätta barnen framför TV:n. Annat är det uppenbarligen med "experterna" på förskolorna. De kan tydligen ersätta vilken förälder som helst bara de tillräckligt många. Nåja, de flesta förskolor och dess personal är det inget som helst fel på. De gör ett utmärkt jobb och barnen får viktig social träning, men förskolor och pedagoger kan aldrig ersätta föräldrar, familj och andra nära gemenskaper när det gäller grundläggande moralisk utbildning. Kan föräldrarna få hjälp med tidsekvationen är det bara bra.

SvD

Tillbaka igen

2011-03-26T14:15:00.000+01:00

Efter en längre tids frånvaro från bloggandet är det nu dags att ta sig an de dagsaktuella händelserna ur ett konservativt kommunitärt perspektiv igen. Jag noterar att Johan Lundberg på Axess skriver om Blue Labour, en konservativ falang av Labour i Storbritannien, och samtidigt beskriver den kommunitära hållningen till samhället och dess gemenskaper. Han gör en bra sammanfattning av de kommunitära grundantagandena och hans artikel rekommenderas.

Axess

Kniven mot strupen för (kd)

2011-01-16T13:25:00.000+01:00

Skop har presenterat sin senaste väljarbarometer och för Kristdemokraterna är det ingen rolig läsning. De får nu endast 2,7% och faran är överhängande att de fastnar på en nivå under riksdagsspärren. Problemet för (kd) är inte att Göran Hägglund eller någon annan i partiet gör ett dåligt jobb utan att partiet är så ohyggligt oklart. Deras minst sagt diffusa framtoning gör att de i allt snabbare takt tappar legitimitet hos väljarna. Varför ska man rösta på (kd)? är idag en motiverad fråga. Jag har själv skrivit mycket om vad (kd) måste göra för att flytta fram sina positioner (se R&R-länken nedan), men i korthet handlar det om att föra fram en modern och inkluderande konservatism utan konfessionella inslag med fokus på det civila samhället och alla dess gemenskaper.

För Sverigedemokraterna är Skops mätning glädjande. De når 7,1% och är det fjärde partiet i storleksordning vilket innebär att deras ansvar att leverera politiska alternativ ökar. För Moderaterna fortsätter uppgången, nu till 35,7% och etiketten "statsbärande parti" är snart motiverad.

Expressen SvD R&R

Lagar vs gemenskapens moraliska röst

2011-01-09T15:59:00.000+01:00

Sedan Spanien införde lagen om rökförbud för en vecka sedan har ett antal incidenter - mer eller mindre våldsamma - inträffat. Detta sätter sökarljuset på en kommunitär grundtes, nämligen att lagar och tvång bör vara sista alternativet då människors beteende ska förändras. Om vi vill förmå människor att till exempel inte röka bör vi göra detta genom att övertyga dem om att det faktiskt är riktigt och i linje med ett gott samhälle, inte genom att förbjuda dem och hota med repressalier. Den tidigare ordningen där resaurangägarna fick avgöra om rökning skulle vara tillåten var mycket bättre. Då kunde vi nämligen genom att använda oss av våra gemenskapers moraliska röst påverka vilka restauranger vi vill frekventera. Vill vi äta på en rökfri restaurang kommunicerar vi detta med vänner och bekanta genom moralisk dialog och sannolikt kommer då de restauranger som tillåter rökning att få allt färre gäster vilket i förlängningen medför att de väljer att inte längre tillåta rökning. Människor ska agera på ett visst sätt eftersom de faktiskt vill och inser värdet av det, inte på grund av de fruktar att straffas av staten. Lagstiftning bedövar det moraliska samvetet, är en kommunitär slogan. Att sedan ett visst mått av lagar och regler är helt nödvändiga - även mycket stränga sådana - skriver varje kommunitarianist också under på.

DN

Rättigheter och ansvar - om vansinnesskjutningen i Tucson

2011-01-09T15:43:00.000+01:00

Efter vansinnesskjutningen i Tucson, Arizona, där den demokratiske kongressledamoten Gabrielle Giffords träffades i huvudet och fick livshotande skador, spekuleras det nu - i alla fall i svensk media - om att gärningsmannen ska ha inspirerats av Sarah Palins kampanj mot Obamas hälsovårdskampanj vilken hon illustrerade med en karta över USA där vissa stater markerats med ett kikarsiktes hårkors och ett antal demokratiska kongressledamöter namnges. Huruvida det är så får utredningen av dådet visa, men Palins agerande sätter fingret på en viktig aspekt av politisk debatt. Det är oerhört viktigt att skilja mellan vad man får göra och vad man faktiskt bör göra. Att alltid kunna hänvisa till yttrande- och tryckfrihet - vilka som rättigheter givetvis är extremt viktiga - innebär inte att det är förenligt med ett gott handlande eller ens konstruktivt. I vissa fall bör vi välja att så att säga "slåss med ena handen på ryggen" i den politiska debatten. Att vi faktiskt får lov att kalla vår motståndare för djävla idiot och be honom eller henne att dra åt helvete innebär inte att vi faktiskt bör göra det. Det handlar om i vilken utsträckning vi lyckats tillägna oss de grundläggande karaktärsdragen självdisciplin och empati, vilka jag skrivit en hel del om i samband med skola och utbildning. Genom moralisk dialog måste vi förtydliga denna balans mellan rättigheter och ansvar och vi måste göra det i alla de gemenskaper vi ingår, i familjen, i skolan, på arbetsplatsen, i samvaron med vänner och bekanta etc. Att Sarah Palin får lov att kampanja genom att använda hårkors som illustrationer är klart, men om det är moraliskt och normativt riktigt är en annan sak. Om hennes kampanj visar sig ha påverkat gärningsmannen förvärrar det tragiken ytterligare.

Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen Expressen Expressen DN DN DN DN SvD SvD SvD SDS

DN siktar bra, men missar målet

2011-01-07T12:55:00.000+01:00

Dagens Nyheter försöker på ledarplats åstadkomma en nyansering i den ofta väldigt uppskruvade debatten om islam och dess förhållande till våra moderna, västerländska samhällssystem. Det går väl sådär. Man börjar med att slå fast följande;

Två ting är obestridliga. Islamofobin existerar. Och det gör också den muslimska extremismen. Kanske är det detta första faktum som gör det så svårt för vissa att tala om det andra. En rädsla att stigmatisera en redan stigmatiserad grupp. I stället tiger man, blundar, förnekar. Eller rent av avfärdar allt som islamofobi.

Nu är fobi ett begrepp som beskriver en irrationell rädsla för något specifikt och som leder till en orimlig vilja att undvika det man är rädd för. När man sedan inte längre har kontroll över rädslan och den försvårar ens dagliga liv kan en fobidiagnos sättas. Enligt det gängse klassificeringssystemet för psykiatriska störningar (DSM-IV) är fobi således ett ångestsyndrom. Mot denna bakgrund är det inte rimligt att tala om islamofobi som om något sådant sjukdomstillstånd skulle existera i Sverige. Däremot är det otvetydigt att muslimsk extremism (radikal islamism) existerar i Sverige, oavsett om antalet individer som ansluter sig till denna är tvåhundra eller något annat. Skiljelinjen i debatten går inte mellan påstådda "islamofober" och radikala islamister utan mellan moderata muslimer och radikala islamister, men var finns de moderata muslimerna just nu? De borde vara oerhört aktiva för att visa sin ambition att tillsammans med majoritetsbefolkningen skapa ett gott samhälle. DN ser också detta;

Många företrädare för de muslimska organisationerna har också en tendens att tolka kampen mot terror som förföljelse eller trakasserier riktade mot muslimer. Sveriges muslimska råd är en paraplyorganisation för muslimska organisationer i Sverige. Ordförande är Helena Benaouda som efter att hennes svärson gripits för terroristbrott för tredje gången uppenbarligen stängt av sin mobil. Den som ringer till organisationens fasta telefon hamnar i Stockholms moské och kommer sedan inte vidare. Hemsidan är inte uppdaterad på två år. Kort sagt: Sveriges muslimska råd, en av de viktigaste organisationerna för Sveriges muslimer, har gått under jorden. I en tid som denna.

Det är enligt min uppfattning fullt möjligt för muslimer att leva i Sverige och existera i alla de gemenskaper vårt land består av, men grunden för detta är att vi delar grundläggande normer, värderingar och meningssystem. Ingenstans från muslimskt håll kan dock denna ambition anas. Tvärtom ställs regelbundet krav på undantag, särregleringar och andra åtgärder som underlättar för islam, men som inte syftar till att underlätta ett samexisterande med majoritetsbefolkningen. Om inte dessa krav tillgodoses kommer det beryktade "islamofobi-argumentet" snabbt fram. DN har rätt, vi ska skilja mellan tro och terror, men vi kommer inte vidare genom att slå fast att alternativet till radikal islamism är något som skulle kallas "islamofobi".

Den som är intresserad av en konservativt, kommunitär ansats när det gäller islam i Sverige och invandring generellt kan använda R&R-länken nedan samt alla artiklar under DIE-etiketten.

DN R&R

Nytt parti i Sverige?

2011-01-06T20:23:00.000+01:00

Liberaldemokraterna driver på sitt projekt att bilda ett nytt politiskt parti. Jag är själv inte det minsta förtjust i liberalismen som ideologi och kommer sannolikt att ha ytterst få beröringspunkter med det nya partiets program, men ett nytt parti av den här typen kan bara vitalisera den svenska politiska debatten och är därför välkommet. Det behövs mycket mer ideologisk debatt utanför den breda, grå mittfåran i svensk politik och det kan säkert liberaldemokraterna bidra till.

Jerlerup

Politik, identitet och olika värden

2011-01-06T20:03:00.000+01:00

Dick Erixon skriver om politikens brist på identitet och exemplifierar med socialdemokratins eftervalsdebatt. Några intressanta aspekter framträder när Erixon skriver;

S-tankesmedjan Arenagruppen konstaterar i sitt första av tio råd till dagens socialdemokrati att ”människor har klättrat uppför Maslows behovspyramid”. Och tillägger: människor ”anser sig ha större kunskaper och resurser än de får möjlighet att använda”. Analysen mynnar ut i ”Människor vill ha mer makt över sina egna liv.” Därför måste socialdemokratin ”kunna visa hur individuell frihet och solidaritet hänger ihop”. För mig kan, visserligen, dessa två storheter bara förverkligas i ett borgerligt samhälle. Men jag tycker trådarna som Folkbladet och Arenagruppen drar i, men inte lyckas knyta ihop, är väldigt spännande. Jag instämmer i att samhället i huvudsak kan sägas ha uppfyllt de centrala materiella behoven. Därför träder andra aspekter i medborgarnas liv i förgrunden. Existentiella frågor, hur vi lever våra liv och vad vi vill uppnå, pockar på uppmärksamhet hos de tänkande varelser vi är. Partierna försöker finna nya materiella mål att fylla politiken med, men snarare än att skapa berättelser om nya tingens löften tror jag att människor söker berättelser som ger mening och innehåll i tillvaron.

Det här är ett kommunitärt sätt att betrakta samhället och dess medlemmar samt i förlängningen politiken och frågan om i hur stor utsträckning den ska styra och påverka. Jag instämmer med Erixon i att de centrala materiella (instrumentella och ekonomiska) behoven i princip är uppfyllda. För att ge innehåll och framför allt mening åt tillvaron måste vi fokusera på de kommunitära och transcendentala värdena som ska uppfylla våra sociala och moraliska behov. Jag har skrivit om detta ganska nyligen och exemplifierade också med Maslows behovspyramid. För den som vill läsa lite mer om detta rekommenderas R&R-länken nedan.

Världen idag Erixon R&R

Morot eller piska - giltigt i de flesta sammanhang

2011-01-06T16:03:00.000+01:00

"Varför straffa feta?", frågar Stephan Rössner i Svenska Dagbladet med anledning av det förslag om särskild skatt för feta som föreslagits av en (c)-politiker i Uppsala (även om han sedermera ångrade vissa formuleringar). Rössner sätter fingret på en distinktion som har relevans i många sammanhang, inte bara när det gäller synen på överviktiga personer, nämligen den mellan morot och piska (eller incitament och straff). Generellt kan sägas att man primärt bör använda incitament som åtgärd om man vill förändra människors beteende och inte begagna sig av straff som metod förrän allt annat prövats. Filosofin är densamma som när det gäller skillnaden mellan gemenskapens moraliska röst och formella lagar när det gäller vad som är acceptabelt i ett gott samhälle. Det är betydligt effektivare att använda sig av människans behov av att känna sig uppskattad - inte minst av dem som man delar sina närmaste gemenskaper med - än att hota med lagar och straff. Människans beteende bör i största möjliga utsträckning vara styrt av att man agerar på ett moraliskt gott sätt för att man faktiskt tycker att det är rätt snarare än att man fruktar en lag som man egentligen inte tycker om och det straff som följer på brott mot lagen. Så bör det fungera även vid frågor om övervikt. Personer bör uppmuntras och förmås att leva sunt, äta skaplig kost och kanske dessutom motionera lite innan man kommer med hot om skatt och andra repressalier. Jag skrev nyligen "fetskatteförslaget" och den intresserade kan använda R&R-länken nedan.

SvD R&R

Fågeldöden inget hot mot mänskligheten

2011-01-06T15:45:00.000+01:00

Fågeldöden i Falköping tycks ha fått sin lösning. Fåglarna dog av yttre våld, säger man från Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Här kan vi i blixtbelysning se hur oerhört lätt vi påverkas när vi stöter på något vi inte omedelbart kan förklara. Fågeldöden har förklarats med okända, smittsamma sjukdomar (orsakade av människan givetvis), allvarliga klimatförändringar (också människoskapade förstås) och experiment för att påverka vädret (amerikanska naturligtvis). Allehanda konspirationsteorier uppstår snabbt i samband med dessa förklaringar. Vi är nog sådana som människor och tv-serier som X-files, Lost etc. fångar oss, men vi bör nog hålla huvudet kallt och låta vetenskapen göra sitt jobb. Inte heller den här gången verkar vi stå inför vår undergång beorende på hot mot vår hälsa eller en klimatkatastrof. Fåglarna tycks helt enkelt ha blivit påkörda vilket förvisso är ett hot även mot oss, men dock på individnivå och inte som mänsklighet.

Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Expressen DN DN SvD

Sant eller falskt om vaccin

2011-01-06T15:19:00.000+01:00

Den rapport som slog fast en koppling mellan trippelvaccin (MPR - mässling, påssjuka, röda hund) och utveckling av autism tycks ha varit ett beställningsjobb på uppdrag av en advokatfirma som förberedde en process mot vaccinet för vaccinmotståndares räkning. Det skriver nu British Medical Journal. Rapporten - som fick stor spridning världen över - fick många föräldrar att avstå från att vaccinera sina barn mot dessa sjukdomar. Om denna rapport - som drogs tillbaka av The Lancet redan 2004 - är lika falsk som det nu tycks är det givetvis utmärkt att det kommer till allmän kännedom. Sådan här forskning sker ju på gruppnivå och det är viktigt att nu vara tydliga med att överrisk för autism inte föreligger generellt i samband med trippelvaccinering. Däremot är det svårt att säga något om risker på individnivå. Vaccin består ju av avdödat virus vilket kan ge lindriga sjukdomssymptom och om dessa symptom kan innebära överrisk för någon enskild individ vet vi inte mycket om. Valet, som jag ser det, står mellan att vaccinera sina barn och acceptera att det möjligen kan finnas en väldigt liten risk för just detta barn eller att avstå vaccinering och utsätta barnet för den väldigt stora risken att drabbas av sjukdomarna vilka är allvarliga och kan ge svåra men.

Aftonbladet DN SvD

Bra och dåligt från Olofsson

2011-01-04T14:48:00.000+01:00

Maud Olofsson (c) behöver profilera sig och partiet efter det inte särskilt lyckade valresultatet och skolan är ett profilområde. Hon vill att föräldrarna ställer tuffare krav och att skolorna får ett omfattande självbestämmande. Enskilda skolor ska bland annat ha rätt att lägga till fler lektioner om eleverna behöver det. Detta är utmärkta förslag. Föräldrarna är bland de viktigaste aktörerna i skolpolitiken och frågor ska lösas på lägsta möjliga nivå, det vill säga helst i den enskilda skolan eller rektorsområdet. Olofsson vill också att eleverna ska kunna betygsätta sina lärare och att dessa betyg till viss del ska vara lönegrundande. Här vill jag däremot protestera kraftigt. Dessa idéer har (c) lanserat tidigare och redan då skrev jag om det. Jag vill därför hänvisa till R&R-länken nedan när det gäller tankarna om ett system med betygssättande elever och vilka implikationer detta kan leda till.

SvD R&R

"Digital sexualmoral"

2011-01-04T14:32:00.000+01:00

I Svenska Dagbladet kan vi läsa om något som kallas "digital sexualmoral". Det handlar om att bland annat Apple, Google, Spotify och YouTube är väldigt restriktiva med material som omfattar nakenhet och sex. Detta likställs i artikeln med censur och betraktas på sikt som ett hot mot yttrandefriheten. Carolina Hemlin, chefredaktör för RFSU:s tidskrift, säger;

Det handlar om forum som nästan alla använder, särskilt i den yngre delen av befolkningen. Det mest vardagliga man kan göra är att kolla saker på sin Iphone, på Facebook eller Yotube, och om nakenhet inte får finnas där, vad gör det med synen på sexualitet och kropp? Det gynnar inte en positiv syn på sex om det inte får finnas nakenhet som inte är porr.

Man skulle kunna närma sig det hela från andra hållet och ställa frågan huruvida nakenhet och sex är ett värde i alla sammanhang? Måste nakenhet marknadsföras av alla i alla sammanhang? Vad gör det med synen på sexualitet och kropp om detta exponeras vart man än vänder sig? Min egen uppfattning är att exponeringen av nakenhet och sexualitet har gått för långt, såväl på internet som i dokusåpor och annat. En nyansering av i vilka sammanhang detta har sin plats behövs, dock givetvis utan en återgång till gamla tiders sexualmoral. Alla som använder Iphone/Ipad, YouTube eller Spotify ska inte per automatik behöva konfonteras av naket eller sexuellt innehåll, men de som så önskar ska naturligtvis kunna ha tillgång till det. En moralisk dialog kring ämnet skulle vara på sin plats. Låt oss börja med att visa företagen vad vi tycker. Gillar vi inte pixlade eller övertäckta bilder och tycker att detta är censur så använder vi inte tjänsterna, men om vi tycker det är OK använder vi dem så ser vi vad företagen gör. Kraften i konsumenternas efterfrågan är stor.

SvD

Förändringar i USA

2011-01-04T12:04:00.000+01:00

Arnold Schwarzenegger lämnar nu sin post som guvernör i Kalifornien. Det gick väl - mot alla odds - ganska bra för honom under hans år som guvernör trots det prekära ekonomiska läget under fjolåret vilket ju inte var unikt för Kalifornien. Samtidigt inleds kongressåret och i representanthuset har nu republikanerna majoritet och de är naturligtvis revanschlystna efter de senaste årens - med amerikanska mått mätt - radikala vänsterpolitik. Att demokraternas - och framför allt dess vänsterkant - inflytande minskat är bra, men nu vilar ett stort ansvar på de moderata republikanerna att balansera de mest ultrakonservativa krafterna inom partiet. Om republikanerna ska ha någon chans i nästa presidentval gäller det att inte låta theocons och teapartister sätta agendan. Namn som Mary Bono Mack, Shelley Moore Capito, Mike Castle, Jim Gerlach, Frank LoBiondo och Pat Tiberi måste träda fram och hävda de moderat konservativa värdena och omvandla dem i praktisk politik, gärna i samverkan med de demokratiska Blue Dogs. De svepande och kollektiva lösningarnas period som Obama i vänsteranda utnyttjat måste vara slut. Nu gäller det att kritiskt granska varje del av politiken ur moderat konservativt perspektiv. Eller som Fred Upton säger om sjukvårdsreformen;

Vi kommer att bekämpa den, och vi kommer att plocka isär den bit för bit.

Detta kan låta oresonligt, men vad han menar är att varje del av den ska granskas och värderas samt att statliga tvångskollektivistiska lösningar inte är ett alternativ längre.

Expressen SvD

Det nyliberala Timbro?

2011-01-04T11:23:00.000+01:00

Bengt Olof Dike skriver på Aftonbladet Debatt om tankesmedjan Timbro och menar att denna gräver alliansens grav med sin nyliberala agenda. Dike menar att Timbro genom att okritiskt hylla den fria marknaden ("kapitalismen") hämmar alliansen och borgerligheten;

Först när moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg presenterade en politik, som definitivt gjorde upp med Timbrofilosofin, kom framgångarna – och regimskiftet. Väljarna vill naturligtvis inte överge välfärdssamhället, det sociala säkerhetsnätet och den solidariska tanken. Vilka vill ha ett kallt, otryggt och hänsynslöst samhälle med stora inkomstklyftor och där privata alternativ och lösningar in absurdum dominerar? Timbroaktiviteterna bromsade därför länge den borgerliga politiken i stället för att – som tanken från början var – underlätta och bereda väg för den. Den fria marknaden blev ett mantra för tankesmedjan som inte hade några som helst yttre begränsningar eller ramar; marknaden var universalmedlet mot den långa vänstererans politik. Det mesta i samhället kunde likt loppisvaror bjudas ut på ett marknadstorg, nästan allt var till salu.

Jag kan till viss del instämma med Dike. Den nyliberala filosofin med sina företrädare Hayek, Nozick m.fl. och dess ensidiga fokusering på den fria marknaden är ingen väg framåt om man vill sträva mot det goda samhället. Ur konservativt, kommunitärt perspektiv kan sägas att ett gott samhälle balanserar staten, marknaden ("kapitalismen") och gemenskaperna i det mellanliggande civila samhället. Staten kan inte betraktas som varken problemet eller lösningen utan som en partner i det goda samhället. På samma sätt måste marknaden betraktas varken som roten till allt ont eller som lyckan personifierad utan som en kraftfull motor som måste få nödvändigt utrymme att arbeta samtidigt som den måste kontrolleras noga. Medan staten och marknaden tenderar att fokusera på våra instrumentella - och inte minst ekonomiska - behov fokuserar gemenskaperna på våra sociala och moraliska behov. Det är essentiellt att dessa tre sektorer samarbetar och tyglar varandra. Däremot undrar jag huruvida Dike är uppdaterad när det gäller Timbro. De Timbro-medarbetare som dominerat under senare tid är väl knappast några utstuderade nyliberaler. Inte minst Roland Poirier Martinson - den som är mest profilerad för närvarande - är väl att betrakta som konservativ vilket ur Dikes perspektiv borde vara att föredra.

Aftonbladet

"Var är vänstern?"

2011-01-03T17:22:00.000+01:00

"Var är vänstern?", frågar man sig i Sydsvenskan med anledning av (det påstådda) vänstermonopolet på tidningarnas kultursidor och gör jämförelsen med den danske kulturministern Per Stig Möller. Visserligen är vänsterdominansen i tidningsvärlden betydligt mer markant i Sverige än i Danmark, men likaväl som där är det de borgerliga debattörerna som driver debatten framåt även i Sverige. I Danmark är dock självsäkerheten större vilket minister Möller illustrerar utmärkt;

Det väller ju fram borgerliga debattörer, böcker och artiklar. Det är vi som utvecklar tidens tankar. Men det finns inte riktigt någon på den motsatta flanken. Och jag får lust att säga: Vart har ni tagit vägen? Var så goda och kom fram!

Det är svårt att föreställa sig Lena Adelsohn Liljeroth säga något liknande. Här finns utrymme för en vitaliserad Göran Hägglund att vässa den borgerliga (läs konservativa) profilen.

SDS

Medarbetare, Facebook och lojalitet

2011-01-03T17:11:00.000+01:00

Några personer som jobbat på Volvo Powertrain i Skövde har fått lämna sina anställningar på grund av sina inlägg på Facebook där de varit kritiska mot företaget. Det här är mycket tveksamt agerat av arbetsgivaren. Givetvis har man inte rätt att skriva vad som helst om vem som helst på Facebook och man har också ett ansvar att inte uttrycka onödigt onyanserat, förolämpande eller kränkande. Inte heller har man rätt att statusuppdatera under arbetstid. Däremot bör det vara högt i tak i debatten och det bör, tycker jag, krävas väldigt mycket innan ett företag med hänvisning till Facebook-aktiviteter väljer att säga upp en medarbetare. Det nu aktuella ärendet kommer nog till slut att slå tillbaka mot Volvo Powertrain som kanske bör se över sin IT-policy för medarbetarna.

DN SvD GP SDS

Nog är hotet reellt

2011-01-02T11:55:00.000+01:00

En svensk ishockeydomare har stängts av med anledning av att han publicerat en karikatyr av profeten Muhammed på Facebook och SÄPO har kopplats in av säkerhetsskäl. Dessa åtgärder står i bjärt kontrast till de försäkringar som kommer från officiellt håll om att hotbilden mot Sverige är fortsatt låg och att livet i vårt land i princip är opåverkat av den radikala islamismen och dess terrordåd. Här har vi en helt vanlig hockeydomare - i allsvenskan dessutom - som blir avstängd från sina arbetsuppgifter och föremål för SÄPO:s åtgärder av det enda skälet att han publicerat en bild. Det finns något i denna ekvation som helt enkelt inte stämmer.

Aftonbladet SvD

Tung skatt?

2011-01-02T11:28:00.001+01:00

Kommunalrådet för (c) i Uppsala menar i sin blogg att det bör införas en särskild skatt för överviktiga eftersom de kommer att innebära en större kostnad för samhället i det långa perspektivet. Alldeles bortsett från min uppfattning att vi bör ha färre skatter, inte fler, så är detta ett förslag som knappast förtjänar att tas på allvar. Skälen till övervikt kan vara oerhört många och inte enbart av eget val så rättviseaspekten är i det närmaste obefintlig. Däremot har man som människa ett ansvar inte bara gentemot sig själv utan också mot sina närmaste gemenskaper - barn, familj, släkt, vänner etc. - samt mot samhället i bred mening att utifrån bästa förmåga bidra till ett gott samhälle. Detta innebär bland annat att försöka hålla sig frisk i största möjliga utsträckning, exempelvis genom att inte ådra sig sjukdomar och problem relaterade till övervikt. Med detta har man rätt till hjälp vilket givetvis kommer att innebära kostnader för samhället och det kan vara rimligt att diskutera om man exempelvis kan kräva förändring i en rökares tillvaro (rökvanor) om denne behöver behandling för lungsjukdom relaterad till rökning och om inte förändring sker får denne täcka hela eller delar av kostnaden för behandlingen själv. Motsvarande kan diskuteras i samband med sjukdomar orsakade av kostrelaterad övervikt. Att däremot beskatta överviktiga personer generellt oavsett tillståndets orsak kan närmast kallas ett skattefinansiellt övergrepp.

Aftonbladet DN

Rätt mål, fel väg

2011-01-01T16:04:00.000+01:00

I Italien finns nu en lag som förbjuder företag att sälja eller ge bort plastpåsar. Det är givetvis bra att hanteringen av miljöskadliga plastpåsar minskar, men frågan är om lagar är rätt väg att gå. Det bästa sättet att ändra mänskligt beteende är att övertyga dem om det riktiga i ett visst beteende, inte genom att hota med lagar och straff. För en lite mer omfattande diskussion om detta kan R&R-länken nedan rekommenderas. Kedjan Marks & Spencer i Storbritannien har valt en betydligt bättre väg, tycker jag. De har helt enkelt slutat ge bort plastpåsar eftersom de anser att det är rätt vilket skickar en tydlig signal till kunderna. En sorts moralisk dialog, helt enkelt.

DN R&R

Vi väntar...

2011-01-01T15:41:00.000+01:00

Med anledning av den senaste tidens terrordåd och -hot i Stockholm och Danmark inställer sig oundvikligen frågan hur genuin viljan är från muslimskt håll att leva ett gemensamt liv tillsammans med oss andra i ett modernt och demokratiskt samhälle. Som alltid efter liknande händelser kommer den ramsa vi nu hört till leda; Det här har inget med islam att göra. Helena Benaouda tar i ett mail avstånd från kriminell verksamhet och terrorism. Ja, det är ju bra, men att hon själv företräder en religion i vars namn det begås mängder av terrordåd säger hon inget om. Ingen problematisering eller antydan till introspektion när det gäller den egna rollen i denna dynamik. Abd al Haqq Kielan gör detsamma och hävdar att islam inte har något som helst ansvar. När någon annan granskar islam och pekar på tveksamheter i dess budskap är dessa båda - tillsammans med en uppsjö av muslimska företrädare - dock blixtsnabba att ropa islamofobi och strukturell diskriminering och kräva ett gemensamt ansvar av hela Sverige när det gäller att underlätta för muslimsk verksamhet. Vi väntar fortfarande. När är muslimska företrädare villiga att tydligt och klart markera avstånd från och fördöma det som inte så få av deras trosfränder ägnar sig åt i deras gemensamma religions namn? När ni öppnar för en diskussion om vad det är i islam som kan rättfärdiga terrordåd är vi andra villiga att delta. I annat fall kan vi bara göra tolkningen att ni vill omforma vårt samhälle utifrån era grundvalar.

Expressen Expressen Expressen Expressen Expressen Expressen Expressen Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet DN DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD

Skolans svåra uppgift

2010-12-30T13:41:00.000+01:00

Kristdemokratiska ungdomsförbundet går Svenska Dagbladet i svaromål mot Jytte Guteland om skolpolitiken. Visst är den borgerliga skolpolitiken överlägsen den som vänstersidan förespråkar, men i de unga kristdemokraternas artikel saknas en viktig aspekt. De nämner den nya läroplanen med tydligare kunskapskrav, den nya lärarutbildningen som sannolikt kommer att höja statusen på läraryrket samt de tydligare kunskapskontrollerna med tidigare betyg. Däremot lyser skolans andra uppdrag med sin frånvaro, nämligen att förmedla moralisk utbildning och karaktärsdaning. Skolan är inte bara en institution för ren kunskapsförmedling utan en total, social miljö. Det är inte bara vad som sker i klassrummen som är det väsentliga utan också vad som pågår i korridorer och caféer, på skolgårdar och parkeringar mellan eleverna. Skolan måste, utöver den rena kunskapsförmedlingen, också tillse att eleverna tillägnar sig och utvecklar de båda karaktärsdragen självdisciplin och empati utan vilka ingen kan utvecklas till en ansvarskännande samhällsmedborgare. Intelligenta och högpresterande elever som på rasterna slår sina skolkamrater på käften är inget framgångsmått för skolan. Det är däremot en skola där en anda av gemensamt ansvar för varandra är förhärskande och där alla elever höjer sig från sin tidigare nivå.

SvD

På temat monarki

2010-11-28T15:31:00.000+01:00

Stödet för monarkin och Carl XVI Gustaf minskar enligt DN/Synovate. I mätningen framgår att 70% av de tillfrågade stöder monarkin och att 51% anser att kungen ska sitta kvar på tronen. Att stödet för närvarande minskar för kungen är inget att förvånas över mot bakgrund av den senaste tidens skandaljournalistik och det spelar säkert in att det är kronprinsessan Victoria som står i tur att ta över. Hon är populär och kommer helt säkert att bli en ypperlig drottning. Att däremot göra en stor affär av att "endast" 70% stöder monarkin som statsskick gränsar till trams. Ett parti som samlar 70% av väljarna skulle helt säkert inte ifrågasättas och utsättas för illa dolda insinuationer att träda tillbaka på grund av svikande stöd. Tanken dyker osökt upp att DN har någon sorts agenda i frågan om monarkins vara eller icke vara.

DN DN SvD

Bred överenskommelse om betyg

2010-11-28T15:11:00.000+01:00

Regeringen och Socialdemokraterna har kommit överens om den nya betygsskalan. Det är bra och det hedrar (s) att man tar ansvar och vill medverka till ett samlat grepp på detta område som är så viktigt för hela vårt samhälle. På sina håll kallas detta för en kompromiss och det är väl möjligt, men det är ju så politiken bör fungera. Ingen - och definitivt inte alla - kan få allt, men alla kan få något. Särskilda kriterier för betygsstegen B och D är fullt möjliga att ta fram senare och då helst fortfarande i samförstånd. Bland det mest tilltalande i överenskommelsen är att reformen ska utvärderas efter två år och i denna utvärdering ska lärarkårens erfarenheter särskilt vägas in. Här får vi hoppas på lyhördhet hos Alliansregeringen och deras eventuella samarbetspartners för en fortsatt god utveckling av skolan och dess betygssystem.

SvD DN

Konsumtion och balans

2010-11-28T14:51:00.000+01:00

Ann Söderlund skriver om den köpfria dagen - "Buy Nothing Day" - som inföll under gårdagen och som dessutom sammanföll med den s.k. "lönelördagen". Även om hennes debattartikel nog får anses beskriva hennes egna köpvanor snarare än den stora allmänhetens har hon dock en poäng. Det finns en allt tydligare trend mot en konsumism som handlar om att handla och tillägna sig varor och tjänster för att förverkliga sig själv eller markera samhällsstatus. Här skiljer sig denna konsumism från vanlig konsumtion på samma sätt som moralism skiljer sig från moral och nationalism skiljer sig från ett balanserat engagemang i nationalstaten, det vill säga att det handlar om excesser. När konsumtionen övergår från att tillgodose grundläggande behov till att handla om ren tillägnelse av varor kan vi tala om en konsumism (jämför t.ex. med Maslows behovspyramid). Den köpfria dagen syftar till en mer hållbar värld och det är klart, en värld där komsumismen lyser med sin frånvaro är ju mindre belastande för miljön, men det finns också andra vinster med ett samhälle som siktar mot mänskligt blomstrande snarare än mot tillägnelse av prylar. Ett sätt att balansera samhället är att lägga mer fokus på kommunitära och transcendentala värden på bekostnad av monetära värden. Kommunitära värden handlar om den tid och energi man lägger på relationer och samvaro med andra människor - familj, släkt, vänner och bekanta etc. Dessa värden bygger inte på någon sorts självuppoffrande människokärlek utan på ömsesidighet och tanken att ett mer djupgående engagemang med andra har ett värde för såväl givaren som mottagaren. Transcendentala värden handlar om aktiviteter inom exempelvis sport, konst, litteratur, religion, friluftsliv. Man behöver således inte de senaste Nike-skorna för att njuta av en solnedgång i havet eller senaste X-boxversionen för att spela ett parti schack. Det handlar återigen inte om ett ideologiskt ställningstagande mot kapitalism, pengar och konsumtion eller att vi ska klä oss i säck och aska. Det väsentliga är en balans mellan kommunitära, transcendentala och monetära värden där ingen av dessa tränger ut de övriga så som de monetära värdena på sina håll gör idag. Det ligger också nära till hands att den senaste tidens ekonomiska kriser i länder som Island, Grekland, Irland och kanske också Portugal till viss del beror på en överdriven önskan om att konsumera allt mer, från datorer och kaffemaskiner till bilar, resor och boende. Samtidigt som vi kritiserar finansmarknader och regeringar bör vi nog också granska oss själva och fråga oss vad våra önskemål om konsumtion ställer för krav på de som ska förse oss med varorna. Ann Söderlunds debattartikel kan vi nog förpassa till glömskan eftersom den sannolikt illustrerar hennes egna personliga köpvanor (eller -problem), men den grundläggande tanken om överdriven och icke behovsstyrd konsumtion - konsumism - är väl värd att fundera över.

Aftonbladet

Avgörandets stund för (kd)

2010-11-27T15:07:00.000+01:00

Göran Hägglund (kd) tycks ha ridit ut stormen som rasade mot honom inom partiet. Partistyrelsen ger honom sitt odelade stöd och även hans tidigare kritiker uttrycker tillfredsställelse med processen. Striden har handlat om huruvida Hägglunds ledarskap haft allvarliga brister och om han är den rätte att leda (kd) vidare. Det är svårt att se vem som skulle vara mer lämpad än Hägglund och dessutom är det inte han som är problemet för (kd). Problemet är vad som sägs och inte vem som säger det. Nu gäller det för (kd) att hitta sin nya identitet och forma sin profil inför framtiden. Det finns utrymme för ett konservativt (kd) som lämnat de konfessionella förtecknen. De nya moderaterna har lämnat en hel del väljare utan naturlig hemvist och Hägglund måste fortsätta på den inslagna vägen med betoningen på det civila samhället, verklighetens folk och politikens gränser, inte minst eftersom han med detta lyckats utmana och provocera vänstern så framgångsrikt. Hägglund har visat att han har modet och förmågan, nu gäller det att fortsätta utveckla innehållet.

Aftonbladet DN DN SvD

Palm pekar vänsterut med hela handen

2010-11-21T15:32:00.001+01:00

Veronica Palm har uppenbarligen seglat upp som en av de hetare kandidaterna till Mona Sahlins efterträdare. Hon är dock ovillig att själv signalera något i den vägen;

Det känns jättekonstigt. Jag ser inte mig själv som en partiledarkandidat.

Det får vara hur det vill med den saken, men hon ser i alla fall till att profilera sig som ett rejält vänsteralternativ om det blir aktuellt att strida om partiledarposten. Hon vill skärpa skattepolitiken rejält med återinförande av såväl förmögenhets- som fastighetsskatt och hon är absolut ingen vän av jobbskatteavdraget;

Jag har väldigt svårt att se hur en socialdemokratisk skuggbudget, så länge jobbskatteavdraget finns kvar, ska kunna vara radikalare än regeringens.

Här är nog nyckelordet "radikalare". Veronica Palm vill uppenbarligen göra en förändring som vilar på ideologisk grund snarare än att ta hänsyn till vad som faktiskt fungerar och som visat sig ha effekt. Hon ger sig också på avdraget för hushållsnära tjänster eftersom hon på något vis tycker att det snedvrider konkurrensen;

Det skapar också en massa gränsdragningsproblem. Klippa gräsmattan får man avdrag för, men inte för att klippa buskarna, eller om det var tvärtom.

I Veronica Palms radikal-socialistiska värld är det givetvis bättre att staten går in och pekar med hela handen i dessa frågor istället för att överlåta åt oss i det civila samhället att hantera olika "gränsdragningsproblem" på det vis som är bäst för oss. Jaja, det är bra att veta i alla fall.

SvD DN

Pelosi stannar kvar

2010-11-18T21:45:00.000+01:00

Via Johan Ingerö ser jag att Nancy Pelosi fått förnyat förtroende som demokraternas ledare i representanthuset. Det är goda nyheter för republikanerna att den starkt vänsterpräglade Pelosi finns kvar, nu som minoritetsledare. Pelosi kommer även framgent att fungera som fågelskrämma för mittenväljare och tacksamt skräckobjekt för republikanerna. Hennes motkandidat var Heath Schuler, medlem av Blue Dogs (alltså den konservativa delen av demokraterna) och en vinst för honom hade varit bra för processen i representanthuset när det gäller att nå fram till konstruktiva lösningar, men för republikanerna som parti är valet av Pelosi bara att tacksamt ta emot.

Ingerö

Hedersmotiv på nytt

2010-11-18T21:23:00.000+01:00

Händelsen i Katrineholm, där en man nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för mord på sin dotter, påminner oss om hur viktigt det är för nationen Sverige - en gemenskap investerad i en stat - att inte släppa på vakthållningen när det gäller de normer, värderingar och meningssystem som utvecklats i vårt samhälle. Dessa aspekter är - tillsammans med en känsla av gemensam identitet och historia - det ena benet i bygget av en framgångsrik gemenskap på vilket samhället kan vila. Det innebär för Sveriges del att vi inte mördar våra döttrar om de vansläktas eller agerar på ett sätt vi har invändningar emot. Den nu häktade mannens advokat säger;

Det är väl vad som faller in under termen hedersmord. Flickan har vanhedrat honom i hans roll som familjens överhuvud. Det är hans bild av det hela.

Detta sätt att resonera är inte förenligt med den moraliska kultur som vi utvecklat och den tid som innebar att kulturskillnader kunde innebära strafflindring är förhoppningsvis förbi.

SvD

Palin inte rätt namn

2010-11-18T21:01:00.000+01:00

Sarah Palin tycks antyda att hon tänker försöka bli republikanernas presidentkandidat 2012 - vilket jag själv antagit tidigare (se R&R-länk nedan) - och hon tror också att hon i så fall har god chans att besegra Barack Obama. Missförstå mig inte, Obama är en olycka för USA - och i förlängningen för hela världen - men för det första är det högst osannolikt att Palin skulle lyckas besegra honom och för det andra - vilket leder till det första - skulle hon bara splittra det republikanska partiet. Ett splittrat republikanskt parti är förvisso Obamas enda chans att vinna 2012 och den stora utmaningen för the grand old party är att hitta en presidentkandidat som lyckas samla partiet. Det skulle aldrig Palin klara med sin alltför socialkonservativt hårdföra framtoning. Nej, republikanerna måste skaka fram en presidentkandidat som är lagom konservativ, som kan ta udden av Obamas och demokraternas värsta påfund och som kan samla den amerikanska medelklassen vilka faktiskt inser nödvändigheten av en stat och viss skatt, men som förtrollades av Obamas hope och change 2008 och nu sitter med den mest vänsterinriktade presidenten sedan Carter. Ett namn som kan nämnas - och som skulle ha betydligt större möjligheter än Palin - är Mark Kirk som ju nyligen erövrade Obamas gamla senatsplats i Illinois med allt symbolvärde detta medför.

DN SvD SDS R&R

Fars dag

2010-11-14T12:00:00.000+01:00

I dag är det Fars dag. Det är en futtig dag, skriver Aftonbladet. Hur kan man veta detta då? Jo, man har frågat Svensk Handel hur mycket pengar som spenderas på Fars respektive Mors dag.

[...] tre av fyra uppmärksammar sin pappa på något sätt – men det råder ingen tvekan om vilken dag som firas mest och vilken förälder som får dyrast presenter. – Mors dag är absolut mer lönsam än Fars dag, säger Lars G Olsson på Svensk Handel. Numera spenderas det exempelvis mer pengar på Alla Hjärtans Dag än på gamla pappa.

Detta sätt att mäta speglar den rådande konsumismen i samhället mer än hur mycket uppmärksamhet pappa får. Själv har jag tyvärr ingen pappa längre, men mina barn har och den uppmuntran och uppskattning jag får av dem - på Fars dag likaväl som vilken annan dag som helst - överträffar slipsar, kalsonger eller vilken annan pryl som helst. De monetära värden som konsumismen mäter i är ganska futtiga i jämförelse med de kommunitära (tid man spenderar tillsammans) och de transcendentala (vad man faktiskt gör tillsammans) värdena. Att få tid att tillsammans med sina barn - och helst hela familjen givetvis - till exempel ge sig ut i skogen en skaplig höstdag i november utklassar vilket presentpaket som helst. Mätt med Svensk Handels måttstock får jag inte mycket uppmärksamhet idag, men med mitt eget sätt att mäta befinner jag mig i händelsernas centrum (och har till och med tid att skriva en bloggpost om det).

Aftonbladet

Högt och lågt i opinionen

2010-11-14T11:36:00.000+01:00

De två senaste väljarbarometrarna från Sifo och Skop bekräftar bilden från valet. Moderaterna befäster sin position som landets största parti, Sverigedemokraterna växer ytterligare och Kristdemokraterna står inför överlevnadshotet. För (m) som når kring 32% i båda mätningarna är det ljuv läsning och det gäller naturligtvis - till mångas stora förtret - också för (sd) som når över 6% i båda mätningarna (nästan 7% i Sifo). För (kd) är det däremot kniven mot strupen. Om inte partiet snart kan leverera ett utkast till ny inriktning där man förmår omsätta sin lovande retorik i praktisk politik kommer resultatet i Skop-undersökningen (2,8%) vara det bästa man kan hoppas på i valet 2014. Det är hög tid för det konfessionella frälset i partiet att träda tillbaka och låta de nya krafterna i ungdomsförbundet och FFFF ta vid.

DN SvD

Redan misslyckade?

2010-11-13T17:36:00.000+01:00

Expressen kallar Sverigedemokraterna för "ett misslyckat riksdagsparti". Man resonerar tydligen utifrån det faktum att den av (sd) önskade vågmästarrollen uteblivit. Om denna logik skulle appliceras fullt ut skulle nog de flesta riksdagspartier betraktas som misslyckade. Expressen skriver;

SD:s motgångar har förstås mycket att göra med att det rödgröna samarbetet har krackelerat. Nya möjliga allianser växer fram i sprickorna och gör Sverigedemokraterna överflödiga i kampen för en majoritet.

Nåja, det omdömet gäller i så fall även Socialdemokraterna, Miljöpartiet och - i synnerhet - Vänsterpartiet. Det handlar helt enkelt om hur Alliansen agerar i olika frågor. De kan välja att konsekvent vägra vända sig till (s), (mp), (v) eller (sd) och ändå uppnå majoritet får sina förslag. Nej, det här är ett skott i luften av Expressen i sin iver att fördöma (sd) som parti i bred mening. Låt oss istället noga följa hur (sd) agerar i riksdagen och förkunna vår dom över dem när mandatperioden närmar sig sitt slut och nästa valrörelse sätter igång. Detta gäller de som röstade in (sd) i riksdagen likaväl som de som - i likhet med exempelvis R&R - valde ett annat alternativ.

Expressen

Inte ens terrorister bör vara helt rättslösa

2010-11-13T16:47:00.000+01:00

Khalid Shaykh Muhammad - den misstänkta hjärnan bakom 9/11-attackerna - tycks inte få någon rättegång, varken civil eller militär. President Obama anser att det är politiskt omöjligt i dagsläget. Muhammad greps 2003 och överfördes Guantanamo-lägret 2006 så det börjar bli hög tid att faktiskt pröva hans skuld och utifrån denna prövning döma honom. Inte ens terroristmisstänkta personer bör kunna kvarhållas på obestämd tid utan att få sin sak prövad. Jag har skrivit tidigare om detta (se R&R-länkar nedan) och försökte skissa distinktionen mellan terrorister och vanliga brottslingar samt de implikationer denna distinktion kan innebära i praktiken när de ska hanteras av rättssystemet.

DN SvD SDS R&R R&R

Björklund, vänstern och geografin

2010-11-12T20:45:00.000+01:00

Jan Björklund (fp) är åter i konflikt med den akademiska professionen angående skolans uppdrag och det är lika kul varje gång att betrakta spektaklet. Den här gången gäller det geografiämnet där ett antal professorer och andra experter - bland annat från kulturgeografiämnet där jag själv har en akademisk examen - skäller som bandhundar och anklagar Björklund för att vara gammaldags och etnocentrist då han för mellanstadiet vill betona inlärning av bland annat namn och läge på Europas länder. Som vanligt i de här sammanhangen är det Björklund som är mest balanserad och klarsynt. Det finns givetvis ingen motsättning mellan inlärning av geografiska fakta (baskunskaper) och geografiska samband (processer). De indignerade akademikerna är helt enkelt irriterade över att de inte får inneha problemformuleringsprivilegiet och sätta vänsterprägel på geografiämnet. Björklund har helt rätt när han vidare säger;

Men faktakunskaper och förståelse för helheten är inte motsatser. Hur ska man kunna förstå växthuseffektens påverkan på jordklotet om man inte vet ungefär vad Arktis och Sahara är? Hur ska man förstå världspolitik utan att förstå ord som "Washington", "Ryssland" och "Mellanöstern"? Att känna till att Kina och Indien är länder i Asien underlättar när man ska diskutera globaliseringen. [---] Hos det pedagogiska etablissemanget finns ofta en panisk rädsla att uppfattas som gammaldags. Att "rabbla kunskaper" anses inte modernt. Men jag menar att faktakunskaper, till exempel namn på huvudstäder, satsdelar, kroppsdelar och viktigare kungar eller kompositörer ger oss ett nät av baskunskaper i olika ämnen som gör att vi kan relatera olika kunskaper till varandra och lättare tolka samband och helheter.

Rätt så. I gammal god vänsterstil vill dessa kulturkoftor till akademiker ange för eleverna vad de ska tycka medan Björklund vill ge dem verktyg för att själv undersöka varför de tycker som de gör. Kör hårt, Björklund, du har rätt och det är dessutom fantastiskt underhållande att ta del av dina bataljer med batikvänstern.

SvD SvD

Hägglund i skottlinjen

2010-11-05T15:13:00.000+01:00

Det uttrycks hård intern kritik mot Göran Hägglunds (kd) ledarskap. Han anklagas för att ha gjort kovändningar när det gäller bensinskatten, abortturism och vårdnadsbidrag under de senaste åren och visst ligger det något i den kritiken. Nu tror jag dock inte det är Hägglunds ledarskap - eller bristande ledarskap - som är det stora framtidsbekymret för (kd) utan den bristande identiteten för partiet. Många vet inte vad (kd) är för sorts parti och det beror i inte ringa utsträckning på partiet självt och hur man kommunicerar med väljarna. Man vill ha en religiös värdegrund, men vill inte vara konfessionellt. Man vill öka medborgarnas valfrihet och självbestämmande, men levererar förslag om olika förbud med jämna mellanrum. Man kommer med konservativa utspel om "verklighetens folk" och "politikens gränser", men vill inte kalla sig konservativt. Om (kd) vill undvika den politiska reservbänken i framtiden måste man upphöra med ambitionen att vara det snälla partiet som passar alla och som inte stöter sig med någon. Denna ambition innebär nämligen att partiet knappt passar någon och att många tar avstånd från det eftersom man inte vet vad man får. Den stora utmaningen för (kd) ligger i att skaffa sig en klart och tydligt formulerad identitet och då gärna med tydliga konservativa förtecken. Snegla gärna mot David Cameron, hans compassionate conservatism och betoningen på det civila samhället. Sverige behöver ett parti bestående av "comcons".

DN SvD SDS

Business as usual i Grästorp

2010-11-04T17:21:00.000+01:00

Kommunfullmäktige i Grästorp har sitt första sammanträde ikväll. Det brukar inte uppmärksammas i riksmedia, men nu finns ett parti "som brukar beskrivas som nazistiskt" representerat, nämligen Svenskarnas Parti (svp). Om (svp) vet jag inte mycket, men om det är korrekt att partiet är en fortsättning av Nationalsocialistisk Front och Folkfronten finns det gott fog för den beskrivningen, även om partiledaren själv väljer att definiera partiet som nationalistiskt. Det får vara hur det vill med den saken, men förhoppningsvis drabbas inte Grästorps kommunfullmäktige av panik. Thomas Carlsson (c) kommer antagligen att väljas till kommunfullmäktiges ordförande och han ger uttryck för en synnerligen balanserad syn på saken;

Thomas Carlsson menar att det inte finns någon uppgörelse om att behandla Höglunds motioner annorlunda än de från övriga partier. Stödjer man förslagen utgår Carlsson från att ledamötena kommer att rösta för dem. Men om motionen innehåller någon negativ mänsklig värdering går den naturligtvis inte igenom.

Precis så. Låt det politiska arbetet ha sin gång. Lägger (svp) motioner som är anti-demokratiska eller ger uttryck för ideologisk rasism tar man den debatten på ett sansat och städat vis och därefter röstar man ner motionen. Motioner från (svp) ska förstås behandlas på exakt samma sätt som de från övriga partier. Det är så demokrati fungerar.

SvD

Det visste vi redan

2010-11-03T21:08:00.000+01:00

"Unga som mår dåligt presterar sämre" lyder rubriken i Expressen. Det behöver man inte ju vara kvantfysiker för att inse, men när två färska forskningssrapporter citeras blir det ännu värre;

Dåliga skolresultat leder sannolikt till dålig självkänsla, samtidigt som psykisk problematik gör det svårt att prestera i skolan, säger Jennie C. Ahrén, en av rapportförfattarna. Det som är viktigt är att plocka upp barnen och ungdomarna i tid, och inte vänta tills de blir dåliga nog.

Kära någon, vilken intellektuell skärpa och vilken verkligt banbrytande forskning. Nåja, utan att raljera alltför mycket visar rapporterna i alla fall något som ur kommunitärt perspektiv är oerhört viktigt, nämligen att skolan måste betraktas som en total, social miljö. Det är inte bara vad som sker i klassrummen i rent kunskapsförmedlande avseende som är väsentligt utan också hur miljön ser ut i korridorer, matsalar, på skolgårdar och fotbollsplaner, i caféer och rasthallar. Det är därför välkommet att den nya skollagen understryker detta genom att använda de båda begreppen utbildning och undervisning simultant. För att uppnå en god social miljö i hela skolan är det dessutom viktigt att skolan också ägnar sig åt moralisk utbildning och karaktärsdaning eftersom eleverna måste tillägna sig två oundgängliga karaktärsdrag, nämligen självdisciplin och empati. Om detta har jag skrivit mycket tidigare (se exempelvis R&R-länken nedan).

Expressen R&R

Barnen med på jobb?

2010-11-03T20:26:00.000+01:00

I Dagens Nyheter kan vi läsa om barn som följer med till föräldrarnas jobb på höstlovet och att många arbetsgivare är positiva till detta. Det höjs dock ett varnande finger;

Samuel Engblom, jurist på TCO, organisationen som myntat begreppet livspusslet, påpekar att allt sker med arbetsgivarens goda minne. Som förälder har man rätt till semester och föräldraledighet, men ingen ovillkorlig rätt att ta ut dem som man vill, säger han. När det gäller strödagar ska man tänka på att det tär på det informella förhandlingskapitalet varje gång man tänjer på gränserna och kommer sent eller tar med barn till jobbet. Vid nästa lönesamtal är man inte lika kaxig.

Det här förefaller mig som en ganska dålig lösning. Man tar det sämsta från två världar och jobbar lite sämre eftersom barnen pockar på uppmärksamhet samtidigt som man är en sämre förälder eftersom man också måste utföra sitt jobb. Jag har tidigare skrivit om den spänning som finns mellan de krav som ställs på oss i arbetslivet och de som föräldrarollen ställer på oss och tog då fasta på idén om företagsdagis (se R&R-länken nedan). Mycket kan göras för att förbättra möjligheterna att uppfylla det grundläggande föräldraskapet utan att yrkesrollen blir alltför lidande, men att ta med barnen till jobb är ingen lösning.

DN DN DN R&R

Dikt styrbord och en mer lyhörd kapten gäller för den amerikanska skutan

2010-11-03T20:03:00.001+01:00

Som förutspåtts blev det amerikanska kongressvalet en rejäl framgång för republikanerna. För president Obama innebär det framför allt två saker. För det första måste han svänga åt höger i sin politik vilket ju är positivt. För det andra måste han börja lyssna på sina politiska motståndare och rikta in sig på dialog och samarbete. Han själv och demokraternas vänsterflygel kan inte längre arrogant strunta i allt och alla och genomföra sina radikala förändringar. Tack och lov är nu Nancy Pelosi borta, men det är också skönt att konstatera att flera av de allra mest ultra-konservativa republikanerna misslyckades i sina val. Christine O'Donnell och Sharron Angle förlorade till exempel sina matcher (med några mer moderata republikaner i dessa val - Mike Castle i Delaware exempelvis - kunde dessa val vunnits med resultatet att även senaten fått republikansk majoritet). Obama måste alltså börja visa hänsyn och lyssna, men ett stort ansvar vilar också på republikanerna. De kan inte längre bara säga nej och obstruera alla förslag utan måste börja agera konstruktivt. Här kan de moderata republikanerna spela en framträdande roll för att vrida den amerikanska kongressen lagom mycket i konservativ riktning. De flesta amerikaner inser att det måste finnas en stat och att viss skatt måste betalas, men de värsta av demokraternas excesser i den vägen kan man nu ta udden av. Mindre stat och mer samhälle således.

DN DN DN DN Aftonbladet Expressen SvD SvD SvD SvD SDS SDS

"Gated Thinking" från Stiftelsen Tryggare Sverige

2010-11-02T19:17:00.000+01:00

Ordföranden för Stiftelsen Tryggare Sverige skriver och ondgör sig över fenomenet Gated Communities och den ökade efterfrågan på bostäder i sådana. Han ser det som en trend mot minskad tolerans och öppenhet;

Att bygga städer och bostadsområden för en viss typ av människor samtidigt som man stänger ute det som är avvikande och annorlunda leder till minskad tolerans och öppenhet. De boende upplever dessutom – paradoxalt nog – ännu större otrygghet när de måste lämna sitt inhägnade område. Att bygga avgränsade och stängda områden är alltså ingen framkomlig väg för att skapa ett bra och tryggt Sverige.

Det finns inget som säger att den som väljer att bo på ett särskilt vis per automatik skulle ha minskad tolerans för det som är avvikande och Gated Communities är dessutom oerhört trygga för de som bor där. Poängen med Gated Communities är att de erbjuder lugn och trygghet när man är hemma och finns i sin primära gemenskap, nämligen familjen. Vad man gör och tycker när man inte är hemma har inget med valet av bostadsform att göra. Det går utmärkt att vara en engagerad socialarbetare och samtidigt bo i ett Gated Community. Stiftelsens ordförande har dock rätt när han skriver följande;

En av de viktigaste åtgärderna för att minska brottsligheten och öka tryggheten handlar istället om den rumsliga utformningen av städer, bostadsområden och byggnader. Det kan exempelvis handla om en mix av bostäder, arbetsplatser och affärslokaler, bra belysning samt naturliga mötesplatser vilket leder till att människor på ett naturligt sätt genom sin närvaro skapar trygghet.

Det här är delar av ett erkänt koncept vid namn Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) och som är ytterst attraktivt ur ett kommunitärt perspektiv. Vad det handlar om är att utforma rummet så att dess olika gemenskaper - boende, yrkesarbetande, andra nyttjare, tillfälliga besökare etc. - samverkar för att motverka brott och öka tryggheten. Artikeln är dock ett tråkigt exempel på traditionellt svenskt antingen-eller tänkande med typisk vänstertouch där statliga, regionala och kommunala myndigheter och aktörer uppmanas att detaljstyra utvecklingen. Låt istället det civila samhället med alla dess gemenskaper ha mandat att välja utformning av sina bostadsområden utan klåfingriga myndigheter i hasorna. Några kommer att välja Gated Communities, men långt ifrån alla. Flertalet kommer att önska CPTED eftersom detta ökar och breddar samverkan mellan gemenskapernas medlemmar samtidigt som det ökar tryggheten och minskar möjligheten till brott. Stiftelsen och dess ordförande tycks ha låst in sig i sitt tänkande och tagit på sig skygglapparna.

SvD

Grannar, gemenskap och trivsel

2010-11-01T19:42:00.000+01:00

Att hälsa glatt, umgås socialt och hjäpa till med post och blomvattning på semestern är saker som uppskattas hos grannar visar en webbenkät som Fastighetsbyrån genomfört. En ny granne som går runt och hälsar och bjuder in till en fika skulle uppskattas av stora flertalet visar enkäten. Ja, att vi uppskattar och är i behov av gemenskap, inte minst i vår närmiljö, är ingen revolutionerande nyhet för en kommunitarianist som jag. Nu vill givetvis inte alla ha denna täta gemenskap, men det är ju också en del av gemenskapens karaktär och inget som minskar behovet av sådana. Den som vill läsa om gemenskaper, sociala band och relationer - och den kultur dessa skapar och upprätthåller - kan med fördel ta del av Connected som nu kommit på svenska och om vilken jag skrivit tidigare.

SkD R&R

Ohly och språket

2010-11-01T19:26:00.000+01:00

Lars Ohly (v) uttrycker tveksamhet om huruvida han ska fortsätta som partiledare. Han säger att "med en pistol mot pannan" skulle han fortsätta och det är ju en gammal fin kommunistisk övertalningsmetod. Nu riktades ju den oftast mot politiska motståndare, men som metafor är det ju passande för den gamle(?) kommunisten Ohly att använda.

SvD DN

Viktigt val för moderata republikaner

2010-11-01T19:13:00.001+01:00

En republikansk våg sköljer över USA inför det stundande valet till senat och representanthus, rapporterar många tidningar. Så är det nog och det är positivt. Frågan är bara vilken del av republikanerna som står för den största delen av vågen. Är det den uppseendeväckande Tea Party-rörelsen eller är det en betydligt mer moderat del av det republikanska partiet? Tea Party-kvinnorna Christine O'Donnell och Sharon Angle - Mama Grizzlys - skördar framgångar och O'Donnell slog ut den moderate Mike Castle i Delawares primärval till mångas förskräckelse. Nu tror jag inte att Tea Party är rätt medicin för republikanerna om man vill ladda för att trycka bort Obama 2014, inte minst eftersom de i princip är helt ointresserade av något annat än ekonomiska frågor. Det räcker inte för att locka de mittenväljare som lät sig kollras bort av Obamas munväder 2008. De socio-kulturella aspekterna måste få större genomslag hos republikanerna och det kan de moderata företrädarna stå för. Om man ska ha någon chans mot Obama och demokraterna i nästa presidentval måste de moderata republikanerna lyckas i valet och stärka sin position inom partiet. I senaten håller jag tummarna för Shelby, McCain, Kirk och Isakson. I representanthuset måste namn som Upton, LoBiondo, Tiberi, LaTourette, Gerlach, Dent och Moore Capito vinna mot sina demokratiska motståndare. Vägen mot ett välmående USA - och bort från Obamas vänstervridning - går via de moderata republikanerna och en compassionate conservatism, inte via Mama Grizzlys med skattefobi, NRA och abortförbud.

DN

Dags att agera i Dorotea

2010-10-31T10:26:00.000+01:00

På Strandenskolan i Dorotea har en grupp äldre elever systematiskt börjat sticka andra elever med nålförsedda pennor. Vad som sägs ha börjat som en "lek" har utvecklats till ett större problem;

Skräcken för de nålstickande ungdomarna har sedan spridit sig och under fredagens disko för låg- och mellanstadiet tvingades barnen stanna inomhus, då ungdomarna med nålarna befann sig utanför lokalerna.

Fanns det verkligen inga vuxna - lärare, föräldrar etc. - närvarande som kunde hantera denna situation så att de som riskerade att drabbas kunde röra sig fritt? Det här agerandet är lika fel som att tvinga den mobbade att byta skola och låte de(n) som mobbar stanna kvar. Margith Näsström, rektor i Dorotea, säger att skolan tar händelserna på stort allvar;

Vi har informerat föräldrarna och tagit kontakt med Smittskyddsheten vid Norrlands universitetssjukhus. Dessutom erbjuder vi alla drabbade provtagning och vaccination. Vi har agerat enligt konstens alla regler.

Nej du, Margith, det har ni inte. Även om hepatit-B är en allvarlig smitta är detta inte primärt en fråga för Smittskyddsenheten. Det blir snarare en form av damage control. Skolan har däremot totalt misslyckats med att skapa en god gemensam social miljö där alla - pedagoger, elever etc. - känner samhörighet med varandra och ansvar för varandras välbefinnande och trygghet. Här har Strandenskolan uppenbarligen en lång väg att vandra. Den andra aspekten är var föräldrarna till de elever som står för övergreppen finns? Antingen vet de inte om vad deras barn sysslar med - vilket i sig är ett misslyckande som förälder - eller också tycker de att det inte är så märkvärdigt. Oavsett vilket finns det ett antal föräldrar i Dorotea som inte lyckas uppfylla sitt grundläggande föräldraskap. Tillsammans med skolan måste de börja förbättra detta och då inte i första hand genom att använda sig av Smittskyddsenheten eller Polisen. Vad det handlar om är att definiera detta som ett gemensamt problem för föräldrar, skola och elever samt att agera kraftfullt. Polisanmälan måste bli sista utvägen om inte skolan lyckas förändra sin sociala miljö och föräldrarna vägrar ta sitt ansvar.

SvD VK

Det snälla partiet

2010-10-24T18:10:00.000+02:00

PJ Anders Linder skriver om Kristdemokraterna och sätter fingret på en central punkt;

Illvilliga debattörer älskar att beskriva Kristdemokraterna som inskränkta mörkmän med Gamla Testamentet i ena handen och mattpiskaren i den andra. Det säger någonting mindre smickrande om vårt intellektuella klimat att medievänster och latteliberaler år ut och år in kommer undan med denna slappa jargong. I själva verket är KD:s problem sedan lång tid tillbaka inte att man är hårdför och fördömande utan att man är snäll och försynt intill självutplåning.

I detta hittar vi en tungt bidragande orsak till att (kd) - trots goda föresatser och kunniga representanter - har så förtvivlat svårt att nå ut och växla in sin politik i röster. De är det snälla partiet som vill alla väl och som inte vill stöta sig med någon. Nu betyder detta givetvis inte att framgångsreceptet heter tuffa tag, hårda nypor och en aggressiv retorik, men vad (kd) behöver är tydlighet. Klara besked om vad man kan förvänta sig om man väljer att ge sin röst åt (kd) och med detta samma tydlighet gentemot politiska motståndare utan ängslighet över att kanske skapa konflikt. Det andra problemområdet för (kd) är dess brist på praktisk politik. Man är idag det bästa partiet på ideologi och idéutveckling, men man lyckas inte visa för väljarna vad detta innebär i det verkliga livet. Talet om "verklighetens folk" och "politikens gränser" är utmärkt och något av det mest nyskapande på senare tid. Att udden är riktad vänsterut, mot kollektivism, förmynderi och statssocialism är naturligtvis bra, men man måste nu utveckla det hela så att den praktiska innebörden tonar fram utan begränsande snällism. Ta bara det aktuella vårdnadsbidraget, en halvtaskig lösning på en god idé. Varför nöja sig med 3000 kronor för den som väljer att stanna hemma med sitt barn? Löp linan ut och säg att verklighetens folk får motsvarande vad en dagisplats kostar plus 20% av detta. Säg också att politikens gräns går vid att bestämma hur verklighetens folk ska förvalta dessa pengar. Det ska de givetvis få avgöra själva utifrån de aktuella förutsättningarna. Säg vidare till kritikerna på vänsterkanten, som hävdar att detta är en kvinnofälla och att ojämlikheten ökar, att detta är ett förnedrande och nedvärderande sätt att betrakta kvinnor. Den kvinnliga delen av verklighetens folk är inte några idioter som låter lura sig i någon fälla. De är fullt kapabla att - tillsammans med en eventuell partner - avgöra vad som blir bäst för deras familj. Säg åt dem att jämlikhet inte är detsamma som statisk likformighet och att familjerna är kompetenta att göra de bedömningar och att fatta de beslut som bäst möter deras önskemål om hur jämlikheten ska utformas. Jämlikheten är dynamisk och kan skifta över tid, men lika rättigheter och lika ansvar är grunden för välfungerande familjer. Ge familjerna verktygen för att balansera rättigheter och ansvar och ta striden mot de som vill skriva dem på näsan med sina detaljregleringar och kvoteringar. Då är ni snälla, (kd), utan att vara snällister.

SvD

Våndan av att vara minst i klassen

2010-10-22T21:20:00.000+02:00

Göran Hägglund (kd) vill släppa vårdnadsbidraget som varit något av en hjärtefråga för partiet;

Vi måste hitta något som blir bättre och lättare att driva vidare.

Jo, det är möjligt, men det här utspelet är nog snarare resultatet av press från allianskamraterna - främst Folkpartiet som aldrig gillat vårdnadsbidraget - att rätta in sig i ledet. Hägglund försöker motivera och säger;

[...] vi vet lika väl som andra att familjer ser olika ut, det är familjer som spricker, det kommer in nya vuxna, det kan vara föräldrar av samma kön. Familjer ska ha lika bra förutsättningar oavsett hur de ser ut.

Givetvis ska alla familjer ha lika bra förutsättningar, men (kd) ska inte släppa sitt fokus på den familjekonstellation som består av två vuxna som lever i en stabil och långvarig relation med ett eller flera barn, kalla det kärnfamilj eller något annat. Denna familjebildning är grunden för alla livskraftiga samhällen och dessutom är det bättre för barnen att ha två föräldrar än en, om inte annat så för att det finns fler "händer" tillgängliga. Att det sedan finns familjer som avviker från denna norm är ett resultat av vardagslivets påfrestningar och för att lindra dessa för Sveriges familjer kan (kd) göra mycket om de inte faller undan för liberala påtryckningar.

DN

Oviss framtid för (kd)

2010-10-22T20:51:00.000+02:00

Göran Hägglund (kd) skriver på DN Debatt och konstaterar att utvecklingen av partiets politik inte hängt med idéutvecklingen. Det har han helt rätt i. (kd) är idag det enda svenska partiet som förmår ägna sig åt ideologi och mer djuplodande filosofiska resonemang och Hägglund är - som jag skrivit om tidigare - den ende av partiledarna som har förmågan att förankra sina sakpolitiska ståndpunkter i filosofiskt grundade tankegångar. När det kommer till praktisk politik och att få genomslag i konkreta åtgärder får (kd) dock ofta nöja sig med att spela fjärdefiolen. Att bli mycket bättre på detta är oerhört viktigt för partiet, inte minst med avseende på de tre politikområden Hägglund identifierar; familje-, rätts- och företagarpolitik. Hägglund är på rätt väg när han skriver;

Mellan de två stora partierna i respektive block finns i dag egentligen ingen större ideologisk spänning, och det präglar förstås samhällsdebatten. Moderaternas förskjutning mot mitten har inneburit att politikens konfliktyta tenderar att reduceras till – den i för sig viktiga – frågan om jobb eller bidrag. Men politiken handlar om mycket mer. Utrymme måste finnas även för det ideologiska, och för allt vad det innebär av immateriella och principiella frågor. Nytta och effektivitet kan inte vara den enda dimensionen i det offentliga rummet. Då blir det fattigt och sterilt, och det kommer människor i allt högre grad att märka. Här har vi fröet till Kristdemokraternas revansch. Utvecklingen talar för Sveriges enda borgerliga idéparti. Ett parti för människovärde, förvaltarskap och personlig frihet.

Frågan är dock om det svenska folket är redo för ett sådant parti. Idag regerar individualismen, egennyttan och det snäva egenintresset. Den som inte lovar sänkta skatter, höjda ersättningsnivåer, mer pengar för mindre arbetsinsats, fler rättigheter och mindre ansvar etc. står sig slätt. Att höja blicken mot frågor om vad som konstituerar det goda samhället, respekt för sina medmänniskor och ömsesidighet är jobbigt för många idag.

DN

Hägglund och organdonationer

2010-10-21T19:49:00.000+02:00

En kontroversiell och svår fråga har fått en hell del uppmärksamhet på senare tid. Det gäller socialminister Göran Hägglunds (kd) ovilja att se över transplantationslagen så att det kan bli möjligt att fortsätta respiratorvård ytterligare något dygn, även om allt hopp är ute, för att utröna om patienten var villig att bli organdonator. Detta är en oerhört svår etisk och moralisk fråga och mina korta reflexioner är följande;

Å ena sidan ska varje människa betraktas som ett mål i sig och inte som ett medel för andra att utnyttja. I denna grundläggande princip har Hägglund helt rätt.
Å andra sidan finns också ansvaret att göra gott, ansvaret till ömsesidighet och hjälp åt de människor med vilka man delar olika gemenskaper. Här har Hägglunds kritiker rätt när de pekar på ansvarsfrågan (däremot inte nyttoaspekten).

Vi har inte sett det sista av denna debatt. Om Hägglund inte förmår bättre än att förankra sitt motstånd i kristen etik är han rökt och (kd) riskerar att försvinna under horisonten. Dock har han här chansen att teckna en bild av hur ett gott samhälle ser på denna svåra fråga. Hägglund har visat att han har förmågan att förankra sina ståndpunkter i filosofiska resonemang. Det lär han behöva här i allra högsta grad.

SvD SvD SvD

Vilken väg väljer (kd)?

2010-10-20T19:20:00.001+02:00

Den kriskommission KDU tillsatt för att analysera moderpartiets urusla valresultat samt föreslå rätt medicin inför framtiden skriver i Dagens Nyheter. Utan att gå in på detaljerna kan jag konstatera att kommissionen landar i ungefär samma analys som jag själv; det är inte namnet eller idéerna som är problemet utan att dessa idéer inte får genomslag i praktiken;

Kristdemokraterna har de två senaste åren stått för ett av de viktigaste idéutvecklingsarbetena inom den svenska borgerligheten med begrepp som ”verklighetens folk” och ”politikens gränser”. Å ena sidan har partiet fått välförtjänt uppmärksamhet och uppskattning för dessa. Å den andra har partiet inte i tillräcklig stor utsträckning fört en politik som minskar det offentligas makt över människor. Idéerna har helt enkelt inte omsatts i politiska förslag som kunnat nå väljarna.

Det här stämmer säkert, men (kd) måste också ta sig an de stora visionerna och kunna formulera hur man ser på det goda samhället och hur detta ska uppnås. Istället för att delta i den allmänna tävlingen om vem som kan lova mest i form av ersättningsnivåer och skattesatser bör (kd) ta ett bredare grepp och formulera en modern, konservativ och kommunitär samhällsvision. Några förslag;

Det är det civila samhället med alla dess gemenskaper som ska äga problemformuleringsprivilegiet och makten, inte individen, staten eller marknaden.
Det är viktigt med etik och moral, men moraliserande förbudsivrande är destruktivt. Var inte moralens väktare utan etikens tillskyndare. Incitament och inte förbud.
Lag, ordning och straff är viktigt och ibland nödvändigt, men det är bättre och effektivare att använda sig av gemenskapens moraliska röst. Det är bättre att människor agerar gott och rätt för att de inser varför och gör det på eget initiativ än att de gör det för att de fruktar repressalier och påföljder. Lagstiftning bedövar det moraliska samvetet.
Familjen är samhällets grundläggande beståndsdel. Detta innebär inte en familj med hemmavarande mamma eller en familj med olika rättigheter och ansvar. Båda har samma rättigheter och samma ansvar och de måste få planera sin tillvaro med minsta möjliga tvång från staten.

Slutklämmen i kommissionens artikel kan jag bara instämma i;

Efter flera tillbakagångsval i rad är det ofrånkomligt att det mullrar på olika håll i partiet och att ledarskapsfrågan bubblar upp. Att byta ledare har definitivt inget värde i sig, men det är av högsta vikt att det ledarskap som ska föra Kristdemokraterna framåt de närmaste åren är berett att hantera svåra frågor. Annars kommer krisvalet 2010 följas av ett val om fyra år som riskerar att fullständigt radera ut Kristdemokraterna från den politiska kartan i Sverige.

Nätverk - gemenskapens betydelse

2010-10-20T18:47:00.000+02:00

En svensk översättning av boken Connected har nyligen kommit ut, nu med undertiteln "mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse". Boken är populärvetenskaplig och är skriven av de båda forskarna Nicholas Christakis och James Fowler. Den här boken ger vetenskapligt stöd åt vad vi kommunitärer hävdat länge, nämligen att det inte är den fritt svävande, obegränsade och suveräna individen som är samhällets viktigaste beståndsdel utan de olika nätverk - eller gemenskaper för att använda kommunitär terminologi - dessa individer ingår i.

Ett nätverk definieras som en grupp individer som har mer eller mindre täta förbindelser med varandra, således ingår vi inte bara i ett utan oftast flera nätverk: familj, släkt, grannar, arbetskolleger, intressegrupper och så vidare. De här nätverken influerar oss mer än vad vi vanligen tror, säger forskningen. Allt möjligt sprids genom dem: idéer, attityder och emotioner. De kan avgöra vad vi äter, hur mycket vi äter, vem vi ligger med och vår framgång. Vi kan påverkas även av en tillfällig kontakt, men mest påverkas vi av dem som vi är tätast förbundna med – upp till tre steg från oss, alltså även av vänners vänners vänner.

Dessa gemenskaper är de viktigaste komponenterna i samhället, inte staten, marknaden eller individen. Det är oerhört glädjande att ta del av denna forskning och att den nu får spridning. Det är också tillfredsställande att de båda forskarna betonar dessa gemenskapers dynamiska natur och inte låter oss tro att en gemenskap är statisk, oföränderlig och ett oöverstigligt hinder för dess individer;

Vi har kunnat konstatera att även sociala nätverk kan växa och utvecklas och de har ett eget liv, egenskaper och funktioner som inte styrs av eller ens uppfattas av människorna som ingår i dem. [---] Vi formas av våra nätverk, men vi är även med och formar dem. Vi påverkas av andra, men utövar samtidigt påverkan.

Just så, ingen kommunitarianist hade kunnat säga det bättre. Dessa gemenskaper - med sina relationer av mer eller mindre emotionell karaktär samt en kärna av delade värderingar, normer och meningssystem - är framtiden och förhoppningsvis kan något parti i Sverige formulera en politik som stärker dessa gemenskaper, det vill säga det civila samhället. Det är i området mellan individen och staten makten bör centreras, i det civila samhället med alla dess gemenskaper.

SvD

Ullenhag på moraliskt tunn is

2010-10-17T19:55:00.000+02:00

Den nye integrationsministern Erik Ullenhag (fp) vill verka för att de som uppehåller sig illegalt i landet ska få rätt till såväl vård som utbildning. Det här är ytterst tveksamt. Akut sjukvård är en sak, det är en universell rättighet att inte behöva mista livet om bot finns. Att alla som vistas i landet - oavsett under vilka förhållanden - skulle erhålla samma rätt till vård och utbildning som övriga kan dock aldrig vara moraliskt riktigt. Det handlar om rättigheter och ansvar där ett gott samhälle behöver en god balans. Det bör finnas ytterligare partikulära rättigheter utöver de universella för de som lever upp till - och försöker leva upp till - det ansvar ett uppgående i gemenskapen ger anledning till. Att ge och ta, att vara pålitlig eller opålitlig, att vara pro-social eller anti-social etc. Det kravet kan inte de som uppehåller sig illegalt och under falska förespeglingar anses möta.

SvD

Vem jamsar?

2010-10-17T19:27:00.000+02:00

Dagens Nyheter har en ledare med den något lättviktiga rubriken "Sluta jamsa med". Det gäller naturligtvis Sverigedemokraterna och deras inträde i riksdagen. Ledaren driver tesen att det är OK att "förhålla sig till partiets budskap", men inte på dess villkor. Det blir dock en aning märkligt om man skulle göra något annat. Att låta bli att debattera något som (sd) påstår - och istället endast "förhålla sig" till det - blir tämligen löjligt. En fri och öppen debatt där man både ger och tar - även om det gäller (sd) och invandringsfrågor - är givetvis det bästa receptet om man vill vara konstruktiv. Ledaren försöker också beslå (sd) med rena felaktigheter;

Inget av de etablerade partierna har lyckats lösa de problem som följer av socialt utanförskap. Men här finns den andra fallgropen med Sverigedemokraternas världsbild: Att problemen skulle vara relaterade till invandringen och inte till den sociala positionen. Människor längst ned i samhällshierarkin är och har alltid varit – även långt innan Sverige hade någon egentlig invandring – överrepresenterade i exempelvis brottslighet och andra sociala svårigheter.

Att socio-ekonomiska faktorer är relaterade till brottslighet är ingen hemlighet, men exempelvis Brottsförebyggande rådets rapport 2005:17 visar att det finns ett antal ytterligare aspekter när det gäller invandrares representation i brottsstatistiken och det bör man ta på allvar även om det råkar vara (sd) som påstår det. I ledaren görs vidare en liknelse som haltar betänkligt när man jämför invandring och flyktingmottagning från jordens alla hörn med att öppna sin dörr för grannen då deras hus brunnit ned. Det finns nämligen en begränsning för hur många människor man kan etablera band och relationer med då gemenskaper ska bildas. Ju längre man är ifrån varandra beträffande social, kulturell och historisk bakgrund desto svårare är det att etablera de band av mer eller mindre emotionell karaktär som behövs. Etiskt och moraliskt är det att kräva för mycket heroism av samhällsmedlemmarna att de ska göra lika mycket för alla och envar som de gör för de närmast stående. Det är det som är skillnaden mellan partikulärt och universellt ansvar. Det universella ansvaret är oantastligt och gällande för alla (exempelvis för att mänskliga rättigheter respekteras), men till detta kommer det partikulära ansvaret gentemot de olika gemenskaper som utgör vår livsvärld och med vilka vi delar vår vardag. Här kan vi inte göra lika mycket för alla, i synnerhet inte på plats i den gemenskap som heter Sverige. Därmed inte sagt att invandrare och flyktingar inte kan bli medlemmar av denna gemenskap, det går utmärkt, men det kräver lika delar rättigheter och ansvar för de som aspirerar på medlemskap och utifrån ett mångkulturellt paradigm är det omöjligt.

DN

Ny politisk spelplan önskvärd

2010-10-17T11:37:00.000+02:00

Anders Lindholm, vd på Demoskop, gör en intressant analys av det faktum att 13% av väljarna bytte politiskt block mellan januari 2008 och valdagen i år. Av de orsaker han nämner tror jag framför allt på två av dem;

Väljarnas avsaknad av politisk identitet. Fokus ligger inte längre på ideologisk bas utan på sak och person. Detta är en följd av den stora betoningen på individen och dennes rätt att tillgodoses. En politisk ideologi är en gemenskap - en värdegemenskap - där ett visst mått av ömsesidighet är nödvändigt. Idag är vi skolade att nästan uteslutande satsa på oss själva och att förverkliga de egna målen och önskningarna utan att snegla på andra personer. Att tillhöra (minst) en gemenskap - vilket vi de facto gör - är inget som betonas idag. I den nödvändiga balansen mellan rättigheter och ansvar väger det idag över kraftigt åt rättighetssidan.
Partiernas konvergens. Detta är en följd av ovanstående. Alla partier satsar på att tillgodose den enskilde individen vilket innebär en trängsel i snart sagt alla politiska sakfrågor om vem som kan lova mest. Att väcka frågor om det goda samhället, gemensamma nyttigheter, ansvar och ömsesidighet samt moraliskt grundade aspekter om hänsyn mot varandra ger idag inga poäng hos väljarna.

Lindholm skriver att väljarna måste övertalas på nytt 2014. Detta är en återvändsgränd menar jag. Partierna måste istället bli betydligt mer visionära och förankra sina sakpolitiska utspel i djupare filosofiska resonemang och ståndpunkter. Vi behöver en bred diskussion - en moralisk dialog - om vad som konstituerar det goda samhället med alla dess gemenskaper istället för en alltmer ökad ambition att ge alla allt. Vissa saker går nämligen inte att maximera, exempelvis frihet och jämlikhet.

DN

Hur ska det gå för (kd)?

2010-10-17T11:09:00.000+02:00

Reaktionen på det dåliga valresultatet börjar vi nu se hos Kristdemokraterna. KDU har tillsatt en kriskommision och nu diskuteras om ett namnbyte är påkallat. Prefixet "Krist" befaras kunna skrämma bort potentiella väljare och det är möjligt att det finns några som tror att konfessionell kristendom är ett nödvändigt rekvisit för att rösta på (kd) trots att det de facto går utmärkt att tillhöra vilken religion som helst - eller ingen alls - och lägga sin röst på partiet. Nu tror jag inte att namnet är det stora problemet för (kd) utan partiets identitet. Inom (kd) måste man lägga mycket kraft och energi framöver på att förändra den bild av moraliserande förbudsparti som fortfarande finns. Partiledare Hägglund är på rätt väg med sin retorik om verklighetens folk och politikens gränser, men det måste bli verkstad av det också. FFFF-nätverket har mycket att erbjuda för att föra (kd) mot en modern och inkluderande konservatism. Det går utmärkt att snegla mot Storbritannien där David Cameron är framgångsrik med sin betoning av det civila samhället och alla dess gemenskaper. Ungefär tre år har (kd) på sig att reformera sin identitet och att jobba på hur man kommunicerar sitt budskap sedan inträder nästa valrörelse. Om man stirrar sig blind på politiska sakfrågor eller tillägg till partinamnet i form av "familj" eller "frihet" kan vi vinka adjö till dem som riksdagsparti. Det är de stora visionerna (kd) måste ta sig an. Vad konstituerar det goda samhället och hur uppnår vi detta? I denna debatt måste (kd) rycka åt sig initiativet och erbjuda ett nytt, fräscht, modernt och konservativt alternativ.

Aftonbladet Expressen DN SvD

Var är "the moderates"?

2010-10-14T14:47:00.000+02:00

De ultrakonservativa republikanernas nya stjärna Christine O'Donnell är i blickfånget efter sina framgångar i primärvalet. Hon granskas ekonomiskt och häcklas i olika satirprogram. Hennes åsikter i olika frågor - som förvisso är extremt konservativa - nagelfars också, sannolikt med ambitionen att förlöjliga och misstänkliggöra henne. Det får vara hur det vill med detta, men om republikanerna vill ha någon chans att vrida makten ur händerna på demokraterna måste de moderata krafterna inom partiet mobilisera. O'Donnell kommer knappast att kunna besegra Chris Coons i Delawares senatsval och om Tea Party-rörelsen fortsätter vinna mark inom partiet kommer Obama att sopa mattan med the Grand Old Party i nästa presidentval eftersom de så viktiga mittenväljarna kommer att fly vänsterut i ännu högre grad än senast. De moderat konservativa inom republikanerna måste ta för sig och bli tydligare inom partiet annars är risken överhängande att vi bara sett inledningen på en lång period av dominans för vänsterfalangen inom demokraterna.

DN

När tar resurserna slut?

2010-10-14T14:32:00.000+02:00

Världsnaturfondens nya rapport visar ett överutnyttjande av jordens resurser. På listan över vilka länder som påverkar planeten mest hamnar Sverige på en föga smickrande 13:e plats. När det gäller hanterandet av jordens resurser ser vi ett klockrent exempel på en gemensam nyttighet på universell nivå. Här räcker det inte med ett gediget arbete inom partikulära gemenskaper, inte ens på nationell nivå som är den idag högsta nivån av gemenskap (en gemenskap investerad i en stat). Här behövs ytterligare insatser och dessa måste föras på universell och global nivå. En omfattande moralisk dialog - en megalog - måste etableras där vi alla tillsammans bestämmer oss för hur vi ska hantera de begränsade resurser jorden har. Om detta sedan innebär att vi ska bli vegetarianer som WWF:s naturvårdschef Peter Wetsman tycks anse är väl en annan fråga.

DN

Är mångfalden en självklar utgångspunkt?

2010-10-10T18:01:00.000+02:00

Mikael Trolin, ordförande för Liberal mångfald i Stockholms län, är kritisk till partikamraten Jan Björklunds uppfattning att kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen. Han säger;

Ur ett mångfaldsperspektiv är det problematiskt att kristendomen ska ha en särställning.

Här sätter Trolin fingret på kärnan i problematiken - nämligen mångfaldsperspektivet. Mångfalden - mångkulturen, multikulturen etc. - är fullständigt olämplig som samhällsbärande ideologi. Ett gott samhälle bygger på två komponenter; ett nät av relationer och band byggda på mer eller mindre känslomässig grund inom en grupp av individer samt ett visst mått av förpliktelse till en uppsättning delade värderingar, normer, meningssystem och en gemensam historia och identitet, i korthet en specifik kultur. Båda dessa komponenter blir lidande i ett mångkulturellt samhälle. Alla gemenskaper - och nationen Sverige är en gemenskap investerad i en stat - har några universella värderingar (exempelvis grundläggande mänskliga rättigheter) och en uppsättning andra värderingar som är partikulära (exempelvis olika religioners relativa betydelse). För närvarande är kristendomen av större betydelse för den svenska gemenskapen än de andra stora världsreligionerna. Det är möjligt att det ser annorlunda ut om tio, tjugo eller femtio år, men det är det som är poängen med olika gemenskaper. De är inte statiska utan utvecklas och omformuleras konstant, men kärnan av delade värderingar, normer och meningssystem kan inte helt plötsligt kastas på sophögen, allra minst av ett statligt verk. Det har Björklund förstått.

Expressen

Päls eller ej - vems moral?

2010-10-10T11:21:00.001+02:00

På Copenhagen fur center pågår handeln med minkskinn. Pälshandelns vara eller icke vara är en infekterad och omdebatterad fråga. Mycket har skrivits och kommer att skrivas om detta. Själv vill jag slå fast att två saker måste undvikas innan vi går vidare;

Utomparlamentariska aktioner som inbrott samt utsläppning av minkar, sabotage och vandalisering av minkfarmer, hot och våld mot uppfödare etc.
Missförhållanden på minkfarmer med oacceptabla livs- och vistelseförhållanden för djuren, bristande kontroll från myndigheter av att gällande regelverk följs, allmän vanskötsel av djuren inklusive att betrakta dem som endast en handelsvara etc.

Många, framför allt motståndare till pälsindustrin, hävdar att detta primärt är en moralisk fråga och här vill jag ge dem rätt. Frågan om vems moraliska kultur som ska råda är dock en annan sak och jag menar att det inte ska vara några självutnämnda moralexperter ur djurrättsrörelsen som sätter agendan utan alla vi som ingår i samhällets olika gemenskaper. Om vi efter omfattande moralisk dialog når fram till uppfattningen att industriell djurdrift för att förse pälsindustrin med råmaterial är fel kommer denna att minska kraftigt och dessutom minskar behovet av att lagstifta om annat än ett bra regelverk för branschen och tillsynen kommer dessutom att bli lättare att utföra. Denna moraliska dialog ska vi alla delta i, såväl uppfödare som rabiata motståndare, men de ovanstående punkterna måste först vara tillgodosedda.

DN SDS

Ingen religionsrelativism i skolan

2010-10-10T10:50:00.002+02:00

Kristendomen bör ha en särställning i skolans religionsundervisning, tycker utbildningsminister Jan Björklund (fp) och nu justerar regeringen Skolverkets förslag till kursplan. Det är väl en högst rimlig uppfattning. Kristendomen har influerat och påverkat gemenskapen Sveriges moraliska kultur betydligt mer än exempelvis islam eller buddism. Sannolikt kommer islam att öka sin påverkan på samhället och dess gemenskaper i framtiden - och konsekvenserna av detta bör vi diskutera grundligt - och under dessa förutsättningar bör också islam ges större utrymme i undervisningen, men det bästa sättet är då att införa icke obligatoriska, valbara kurser för de som vill öka sin kunskap om islam. Som jag tidigare skrivit bör etniska och religiösa minoriteter kunna ha inflytande på ca 15% av läroplanen, men den obligatoriska undervisningen - ca 85% - ska vara gemensam för alla för att förankra och utveckla de värderingar, normer och meningssystem samt den historia och identitet som utgör den svenska gemenskapen.

SvD Aftonbladet DN Expressen

(sd) roten till allt ont?

2010-10-10T10:18:00.000+02:00

Aftonbladet kör på med oförminskad styrka. Nu försöker man visa att Sverigedemokraterna splittrar familjer ovanpå allt annat elände deras riksdagsintåg fört med sig. Artikeln beskriver dock något helt annat, nämligen en mamma som inte förmår leva upp till sitt ansvar för det grundläggande föräldraskapet. Att bryta kontakten med sitt barn på grund av skiljaktigheter i politiska åsikter är inget annat än ett gigantiskt misslyckande som förälder, oavsett man vad anser om (sd) som parti. Agerandet påminner om det som brukar förespråkas av förkämpar för mänskliga rättigheter när det gäller länder som bryter mot dessa, nämligen att ta till sanktioner och bryta kontakten med länderna i fråga vilket i princip alltid ökar deras slutna och odemokratiska karaktär. Istället ska vi givetvis öka ansträngningarna för att nå dialog och exponera dem för demokratiska processer. Detta är applicerbart också på den nu aktuella mamman, men hon identifierar sig tydligen som socialdemokrat vilken möjligen kan försvåra det hela. I artikelns fotnot klarnar det dock en aning;

Aftonbladet har flera gånger varit i kontakt med sonen som säger att han inte har haft kontakt med sin mamma på åratal. I övrigt vill han inte göra några kommentarer.

Ja, det här handlar nog om något helt annat än (sd). Den här mamman har troligen problem med mer än sonens politiska övertygelse.

Aftonbladet

I morgon börjar år noll

2010-10-03T21:15:00.000+02:00

I morgon ska det väljas talman för de kommande åren. Det blir det första testet på hur det parlamentariska läget i Sverige är. Det mesta är ovisst in i det sista, men det finns uppgifter om att Sverigedemokraterna nominerar sin förre partiledare Mikael Jansson till posten som andre vice talman. Morgondagen blir antagligen hektisk, sannolikt kaotisk och helt säkert historisk för riksdagen.

SvD DN DN SDS

Vad är kultur?

2010-10-03T21:02:00.000+02:00

I media dyker det upp alltfler artiklar som behandlar begreppet "kultur". Det är givetvis Sverigedemokraternas inträde i riksdagen som föranleder detta, men oavsett anledning är det välkommet. Låt oss börja med de stora frågorna som exempelvis; Är det kulturen som formar människan eller människan som formar kulturen? Jag misstänker att (sd) har en något annorlunda syn på detta än de övriga partierna och det är i så fall bara bra. Det kan leda till en rejäl moralisk dialog om detta viktiga ämne.

DN SDS SDS

Förhöjd hotbild

2010-10-02T11:43:00.000+02:00

Säkerhetspolisen konstaterar en förhöjd hotnivå mot Sverige och vi befinner oss för första gången någonsin på nivå 3 på den femgradiga skalan. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma substansen i det hela för en utomstående, men att hotet från den militanta islamismen mot västvärlden kvarstår är uppenbart och det vore anmärkningsvärt om inte Sverige förr eller senare skulle hamna i skottlinjen. Vi får hoppas att SÄPO har den koll de påstår att de har. På så sätt kan överdrifter undvikas och de upprörda röster som nu höjs om utpekande av muslimer kan vi lugnt låta passera utan avseende.

DN DN DN Expressen Expressen SvD SvD SvD

Vad är Polisens roll?

2010-10-02T11:15:00.000+02:00

En utredning om Polisens insatser under oroligheterna 2008 och 2009 i Rosengård i Malmö har nått offentlighetens ljus efter att, enligt mediauppgifter, ha försökt hemlighållas av Polisen. I rapporten får Polisen mycket kritik för hur man hanterade situationen och Sydsvenskans artikel stämmer in i kritiken. Det är givetvis viktigt att vara självkritisk för Polisen och synpunkter på deras bedömningar, prioriteringar och beslut ska naturligtvis lämnas av såväl media som andra. Det är dock inte detta som är det primära för Rosengård. Det stora ansvaret vilar på de boende i området. Om Rosengårdsborna har ambitionen att vara - eller bli är kanske ett bättre ord - en del av den gemenskap som heter Sverige måste de axla detta ansvar och initiativet måste komma från dem. Det kan inte Polisen göra oavsett hur de prioriterar, bedömer, beslutar eller agerar. Sverige är en gemenskap av gemenskaper och vill Rosengård bli en av dessa måste processen starta där. De ska få all hjälp de behöver, men lyckas de inte är Polisen utan skuld. Polisen bekämpar brottslighet och inget annat.

SDS

Surt från vänster

2010-09-27T18:32:00.000+02:00

I Aftonbladet tar Åsa Petersen i från tårna och skyller Sverigedemokraternas framgångar i valet på de borgerliga partierna, framför allt Folkpartiet och Moderaterna, under rubriken "Vad har ni ställt till med - egentligen?". Nåja, så enkelt är det nu inte och artikeln säger väl mer om hennes vänsterprofil än något annat. Petersen kallar allt från språktest till krav på försörjning för "hårda tag" och tycks antyda att allt som på minsta vis andas krav på ansvar riktat mot invandrare per definition är fel. Vad hon totalt missar är att ett samhälle måste ha en gemensam bas för att blomstra. En kärna av delade värderingar, normer och meningssystem samt ett gemensamt åtagande inför framtiden och en känsla av gemensam identitet. I detta ligger bland annat ett gemensamt språk och ett ansvar att försöka ordna sin försörjning så gott man kan innan staten griper in med stödåtgärder. Nej du, Åsa, invandrare har såväl rättigheter som ett ansvar för hur man blir medlem av den gemenskap som heter Sverige och din artikel andas mest bitterhet över Alliansens valseger. Surt, sa räven.

Aftonbladet

En kall vind....

2010-09-26T18:26:00.000+02:00

Det drar en kall vind genom Sverige, kan vi läsa i media med anledning av Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Nog börjar det blåsa kallt i det politiska klimatet, men det är inte primärt på grund av (sd) och deras valframgång utan snarare genom vilka reaktioner som mindre demokratiskt sinnade personer står för med anledning av valresultatet. Det hot och våld som (sd):s representanter utsätts för är inte värdigt en demokrati och fullständigt oacceptabelt oavsett vilka uppfattningar man för övrigt hyser om partiet. Det kan bli en kall höst i politiskt avseende.

SvD DN Aftonbladet

Oroande utveckling

2010-09-26T18:03:00.000+02:00

Den polarisering i invandringsfrågan jag förutspådde för snart två år sedan (se R&R-länk nedan) håller på att besannas med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen samt de reaktioner av närmast masspsykos-karaktär som uppstått i och med detta. Vi ser nu början på en sannolik utveckling där man antingen måste vara en oreserverad förespråkare av mångkulturen som samhällsbärande ideologi eller en främlingsfientlig och rasistisk "sd-sympatisör". Även (sd) kommer att tvingas renodla sina allra mest invandringskritiska ståndpunkter eftersom de inte vill svika sina väljare och deras motståndare inte är intresserade av nyanser i denna komplexa fråga. Det blir antingen för eller emot invandring. En sådan utveckling är destruktiv. Att problematisera kring mångkultur, invandring och integration är precis vad vi måste göra. Såväl positiva som negativa aspekter måste belysas och inget får vara tabu. Det kommunitära "Differentiering-Inom-Enheten"-paradigmet erbjuder ett sådant alternativ och mycket kommer att skrivas om detta på R&R framöver. Det tål att sägas; jag är kategorisk motståndare till mångkultur som ideologisk bas för samhällets alla gemenskaper och jag är lika kategorisk motståndare till ensidig assimilering som lösning på invandringsrelaterade problem. Det måste vara utgångspunkten för en konstruktiv debatt där hänsyn tas till alla inblandade.

Aftonbladet R&R

Vad kostar det?

2010-09-26T10:41:00.000+02:00

Sverigedemokraterna vill "syna massinvandringen". Denna dramatiska formulering innebär helt enkelt att de vill veta vad den hittills förda invandringspolitiken har kostat. En sådan uppgift kan ju vara bra att ha med sig inför framtida beslut i frågan. Chefen för Riksdagens utredningstjänst skruvar dock på sig av olust inför uppdraget;

Uppdragsgivaren ställer frågorna till oss, men det är vi som bestämmer vilka metoder som ska användas och hur det hela ska redovisas.[---] Så gör vi ofta, och det är extra viktigt när det är svåra och känsliga frågor. Ibland är det farligt med bara en lösryckt siffra, det kan missuppfattas av medborgare och av dem som läser medierna.

Jo, det här blir ju en "svår och känslig fråga", men förhoppningen är i alla fall att det blir en objektiv och balanserad utredning där såväl kostnader som intäkter redovisas.

SvD

Vilket skulle bevisas...

2010-09-26T10:20:00.000+02:00

I Dagens Nyheter går frilansjournalisten Lisa Bjurwald till attack mot Johan Lundberg och Paulina Neuding med anledning av deras debattartikel vilken jag själv kommenterade igår. Bjurwald menar tvärtemot Lundberg och Neuding att invandringens baksidor visst diskuteras och skriver;

Tvärtom har det ofta varit de negativa aspekterna av invandring som lyfts fram de senaste åren. Upplopp och spirande extremism i invandrartäta områden som Rosengård, slöja, burka och andra kontroversiella muslimska huvudbonader, och troende muslimers roll i det sekulära Sverige är ämnen som regelbundet dyker upp i debatten.

Jovisst, det är möjligt, men detta är inte heller mer än just ämnen i debatten. Det är inte denna typ av detaljdiskussion som efterlyses och inte heller vad Lundberg och Neuding avser. Vad vi behöver är en metadiskussion - med kommunitär terminologi en megalog - om fördelar och nackdelar med en omfattande invandring samt en generös flyktingpolitik och inte bara en nyhetsrapportering om företeelser som mer eller mindre perifert är förknippade med invandring. Låt oss ställa de stora frågorna istället.

Bjurwald utvecklar vidare sina tankar om vem som ska driva debatten. Hon skriver;

Debattören Ayaan Hirsi Ali omhuldas fortfarande, trots att hon genom att propagera för kristet missionerande i muslimska områden (!) och försvara det schweiziska minaretförbudet rimligtvis borde ha diskvalificerat sig från de borgerliga finrummen. I slutet av 2009 samlades ett antal borgerliga opinionsbildare till en lunch med Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen i Stockholm. Svenska liberala debattörer och moderata riksdagskandidater har inte tvekat att föreläsa vid Fremskrittspartiets partiutbildningar. Men liksom Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och deras europeiska allierade sprider Fremskrittspartiet samma idéer om en hotande ”islamisering” av samhället.

Det är möjligt - till och med troligt - att den islamisering som dessa partier varnar för inte är ett reellt hot, men Bjurwald menar uppenbarligen att Ayaan Hirsi Ali, Siv Jensen, Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti etc. inte ska ges tillstånd att delta i debatten om invandringens positiva och negativa aspekter och därmed bekräftar hon den tes Lundberg och Neuding driver, nämligen att invandringen gärna får diskuteras, men inte hur som helst och av vem som helst. Det ska bara "godkända" debattörer få göra, underförstått de som inte ställer de stora och svåra frågorna.

DN

Dags för nya grepp

2010-09-25T14:50:00.000+02:00

Johan Lundberg och Paulina Neuding skriver i Dagens Nyheter och efterlyser en debatt om invandringens problem. Som ett brev på posten kommer anklagelser om att fiska i grumliga vatten eller att gå Sverigedemokraternas ärenden. I själva verket sätter Lundberg och Neuding fingret på exakt vad det handlar om, nämligen att skrota den beröringsångest riksdagspartierna (utom ett) upplever när det gäller de negativa aspekterna av en stor invandring samt att faktiskt kunna visa vad det är som är vinsten med ett generöst flyktingmottagande och en omfattande invandring. Oavsett (sd):s framgångar i valet är det dessa frågor vi måste rikta sökarljuset emot och om vi misslyckas med detta kommer - som en bieffekt - (sd) att växa ytterligare och gå från att vara ett symptom på misslyckandet att hantera de ovan nämnda frågorna till att vara en reell maktfaktor. De båda frågor som Lundberg och Neuding pekar på måste diskuteras grundligt - inte bara av politiker och proffstyckare - utan av oss alla genom omfattande moralisk dialog. (sd) har inte de rätta svaren på problemen, men de ställer frågorna och det gör inget annat av partierna.

Samtidigt skriver Ungdom mot rasism att det är dags att skrota integrationspolitiken för att istället ägna sig åt en mångkulturell vision. Inget kan vara mer felaktigt och här är kopplingen till det Lundberg och Neuding pekar på. Vi måste släppa det mångkulturella - eller multikulturalistiska - paradigmet där invandring och flyktingmottagande per se betraktas som något gott oavsett dess effekter på samhället och dess olika gemenskaper. Gör vi detta får vi också per automatik andra alternativ än den statiska assimileringspolitik som (sd) driver. Vi måste röra oss bort från såväl mångkulturell utopi som från ensidig assimilering. Som invandrare/flykting finns det stora möjligheter att bli en del av det svenska samhället - att bli svensk - men dessa blockeras av det mångkulturella paradigmet likaväl som av assimileringskravet a la (sd). Vi kan då också slippa naiva anti-rasistdemonstrationer och infantila "Vi gillar olika"-kampanjer och istället ägna oss åt konstruktiv debatt om ett komplext och mångfacetterat område. På R&R kommer mycket att skrivas om detta framöver, men den intresserade kan under tiden läsa artiklarna under DIE-etiketten och lämpligen börja med nedanstående R&R-länk.

DN SvD SDS R&R

Fel och rätt

2010-09-21T20:52:00.000+02:00

Sällan har jag väl varit så glad över att ha fel. Alliansens seger blev betydligt större än jag förutspådde och särskilt glädjande är att det samlade stödet växte jämfört med 2006. Sverigedemokraterna - vars resultat jag däremot prickade nästan på tiondelen - tog sig som väntat in i riksdagen och den kaotiska parlamentariska situation jag hissat varningsflagg för är mycket sannolik.

Vänsterns slag i luften

2010-09-18T11:02:00.000+02:00

Sverigedemokraterna har fått många av sina valmöten störda av vad som på mediaspråk brukar kallas "vänsteraktivister" även om det mot alla odds var lugnt i Landskrona under mötet igår, men det berodde nog mest på det sena utlysandet av mötet. Många är med rätta upprörda över detta medan ett antal vänsterdebattörer vänder ut och in på sig själva för att rättfärdiga beteendet. Det är nu inget särskilt förvånande med tanke på det demokratiska underskott som finns inbyggt i socialismen och där våld alltid varit en mer eller mindre explicit uttryckt acceptabel politisk metod. Heder dock åt Lars Ohly som tydligt fördömt aktionerna och förhoppningsvis är detta mer än läpparnas bekännelse, men jag tillåter mig att tvivla med tanke på Ohlys egen historia av långfingrar mot motståndare och slirande på sanningen oavsett om det gällt fotboll eller SMS. Troligare är nog att han endast fördömer offentliga (v)-politikers synliga medverkan än aktionerna i sig. Vi får nog leva med vänsterns otrevliga arbetsmetoder och för övrigt tycks det som om dessa inte heller har någon effekt eftersom (sd) med till visshet gränsande sannolikhet tar sig in i riksdagen. Alla vi som har ett eller annat att invända mot (sd):s politik kommer att få gott om tillfällen att göra detta under former som inte innehåller vuvuzelor, visselpipor, ägg, flaskor eller megafoner.

DN SvD

Mätningar, mätningar, mätningar...

2010-09-18T10:19:00.000+02:00

Opinionsinstituten pepprar oss med undersökningar och barometrar så här dagen före valet. De flesta ger Alliansen över 50% medan någon visar på minskat försprång gentemot de rödgröna. Mätningar av olika slag är dock som bekant en sak medan ett valresultat är en helt annan. Jag tror fortfarande att det blir en betydligt hårdare match än vad de senaste mätningarna ger sken av. Det skulle förvåna mig om skillnaden mellan de båda blocken blir större än cirka två procent även om jag givetvis intensivt hoppas på en jordskredsseger för Alliansen. Sverigedemokraterna kan vi redan nu betrakta som ett riksdagsparti och sannolikt får de någonstans mellan 5-6%. Mitt tips blir 5,4%. Jag skulle tro att det blir en minst sagt dynamisk situation i riksdagen efter valet.

Aftonbladet Expressen DN DN DN SvD SDS

Barn och föräldrar

2010-09-12T09:54:00.000+02:00

På en restaurang i North Carolina, USA, är skrikande barn inte välkomna vilket anges på en skylt. Ägarne Brenda Armes säger att hon har tröttnat på föräldrar som inte kan kontrollera sina barn och ser restaurangen som en lekplats. Armes har en poäng här. Många föräldrar har idag abdikerat och är hellre sina barns kompisar än tar föräldraansvaret att ange för barnen vad som är acceptabelt beteende i olika miljöer. Det är sannolikt detta som föranlett beslutet bakom skylten och inte en allmän motvilja mot småbarn. Jag är övertygad om att man är välkommen in med sin bebis även om det blir lite gråtande innan nappflaskan eller purén är klar.

Aftonbladet

Alliansen behåller greppet

2010-09-12T09:42:00.000+02:00

I United Minds senaste opinionsundersökning är (m) största parti med 28,5% av rösterna och Alliansen ökar sitt försprång gentemot de rödgröna. Det är goda nyheter även om jag fortfarande tror att valet blir en rysare med högst ett par procents skillnad mellan blocken. Med sina 6,4% tar (sd) med lätthet plats i riksdagen. Nu tror jag inte att (sd) får fullt så många röster, men att de klarar riksdagsspärren har jag varit övertygad om länge och den parlamentariska situationen efter valet kommer att präglas av en betydligt större oreda än vi är vana vid i Sverige.

SvD